Charlie - Margareta Suber

Charlie blev jag rekommenderad under Bokhoras Bokkollo i mars förra året. Jag lämnade den trevliga middagen med en hel lista på inte bara böcker, utan även musik och teveserier. Och hurra! Snart är det dags igen, som jag längtar.

Charlie skrevs 1932, och var den första lesbiska romanen i Sverige. Den togs emot med positiva ordalag, utan att man för den delen berörde vad det var den handlar om i recensionerna.

Det är en fin liten bok, det här. Den känns inte daterad, även om den täcks av till hälften är damm och till hälften ett skimmer från en svunnen tid. Jag tänker på Bonjour Tristesse, när jag läser, Françoise Sagans skildring av en sommar på en het badort. Och trots att Charlie utspelar sig på en nordisk dito, så är nog inte jämförelsen helt fel. Det är något med stämningen, språket och kanske det faktum att huvudpersonen är en ung flicka - pojkflicka, if I may*, - omgiven av personer som är vuxnare, men inte nödvändigtvis mognare eller säkrare. Men då Sagans skildring av relationen mellan dotter och pappa är fin (om jag inte minns helt fel, det är i alla fall känslan den lämnat hos mig, men mina böcker är fortfarande till största delen nedpackade, annars hade jag omläst för att se om min känsla och likheterna stämmer så väl som jag tror. Lång parentes!) så är den i Charlie minst sagt ansträngd.

Nå, handlingen för övrigt? Så här skriver förlaget:

Margareta Suber har skrivit en vacker och modern skildring av kvinnan Charlie som träffar tvåbarnsmamman Sara på fashionabel badort utanför Helsingfors. I denna kosmopolitiska miljö äts det kräftor, dricks champagne och dansas in på småtimmarna. Charlie blir blixtförälskad i Sara och förvecklingarna tar vid.
Charlie är en varm och vacker skildring av förälskelse och kärlek, som pryder sin plats i Normal förlags klassikerserie.

och det stämmer väl ganska bra, tycker jag. Läsvärd är den absolut, trots att den ibland känns något daterad. Som en påminnelse om hur det var för inte så länge sen, men framförallt som en fin kärleksskildring, en ung kärleksskildring. Och inte minst: läs den för Språket och Stämningen.

* romanen är strösslad av engelska meningar, på samma sätt som en del äldre är strösslad med franska. 2009 känns det lite löjligt. Nog för att vi lever i en tid där det engelska språket tagit allt större plats, så görs det inte lika utstuderat. Eller lika märkbart, i alla fall. Här är det alltså inte enstaka ord som anglofierats utan fullständiga meningar och små dialoger. Jag tänker: tidsandan! för att inte störa mig.

Jo, en sista sak: jag hade tänkt skriva ett helt inlägg utan ordet "valp" i, men: som av en slump heter Charlies valp nästan samma som min. Hennes heter Bobo, min heter Boo, men vi kallar henne Bobo (eller Bosse). Det tyckte jag var roligt, som ju alltid letar kopplingar, på ena eller andra sättet.