Donna Tartt släpper nytt!

Ett fredagsnöje är att svara på Bokhoras fredagsfråga, eller, om man inte vill eller kan svara, läsa kommentarerna. Jag gillar återkommande saker, speciellt bra återkommande saker. Den senaste frågan handlade om böcker som inte levde upp till förväntningarna. Jag svarade Shantaram (urk, den där boken återkommer om och igen), Blonde (som jag ska läsa ut, nu med nedskruvade förväntningar), Myrrha och Fågeln som vrider upp världen. Den sistnämna gillade jag ju (nej inte ju - jag ser nu att jag inte bloggat om den (heller, av fyra lästa bloggar jag om en) gillade jag [ ] mycket, mycket. Kanske till och med en favorit? Kanske till och med en av förra årets bästa? Men detta lilla lilla som behövs för perfektion saknades ety jag hade förväntningar högre än Dark Tower*, eller vilket torn du vill, förresten.

Å, dessa sidospår! En bok som ofta dök upp i svaren var Donna Tartts andra bok, Den lille vännen, och så var det nog för mig också (Läs hellre To Kill a Mockingbird för samma tema och samma känsla) men ändå: när kommer Tartt med nästa bok? För visst väntar vi? Jo, 2012 enligt googling, och den ska handla om

a story of loss and obsession about a young man, guilt-stricken and damaged after the death of his mother, and the growing power that a stolen piece of art exercises over him, drawing him into an underworld of theft and corruption where nothing is as it seems.

Får se om den är värd att vänta på? Donna Tartt är minsann inte något som kan definieras som återkommande.

*Avslutade precis del två av Stephen Kings Dark Tower-serie, och mumma, mina vänner. Första delen - The Gunslinger - var väl sådär, men del två - The Drawing of the Three - får mig att direkt vilja fortsätta färden mot tornet. Och meta! My god vad jag gillar meta, men oroar mig lite: är jag en tillräcklig kingkännare för att identifiera alla blinkningar han kastar ut? Säkert inte, men när jag känner igen nåt slår hjärtat fortare och... Vänta, detta är ett eget inlägg? Ja. Konstaterar bara att jag var tvungen att konsultera Kingens egna bok Att Skriva för att se vad han har att säga om ofoget att ... tre gånger per sida, vilket han gör i del II... Del I tvättades från Kings hatobjekt adverben i den senare upplagan som jag har, och jag hade kanske önskat att pricksjukan fått gå samma öde till mötes.

Nå, i Att Skriva finns en lång litteraturlista (Kings första råd är: Läs mycket, skriv mycket) och hååååå, hade det inte varit för den där flytten (böcker är tungt) hade jag slängt mig till närmsta butik och tokshoppat. Hm, internethandlarna levererar ju - kanske ska se till att det finns en leverans när jag kommer fram till nya huset? Nej, vid närmare eftertanke så går det inte, men tanken får jag leka med. Den behöver inte packas ner.

EDIT: Jag har nu skrivit rätt titel på Stephen Kings bok om skrivande, som alltså inte heter Om Skrivande utan Att Skriva. Förhoppningsvis har jag ändrat på alla ställen, men säker kan man inte vara. En vacker dag, mina vänner, en vacker dag...

Liten solskensrapport

Jag har varit på en liten turné i Skåne, framförallt på Österlen. Det är så vackert att jag - om allt jag säger vore sant - lätt hade flyttat in i varenda liten by. Skånegårdar! Fält! Hav! Äh, ni vet ju vad jag snackar om, inte sant.

På stället vi firade svärmors födelsedag fanns saffransté, hot stone massage och Madame Bovary i lånebokhyllan - saker den här flickan uppskattar med de residens hon befinner sig i. Finns det dessutom en pool för längdsimning före frukost och en bar med gott vin så är saken klar. Kärlek.

Den obligatoriska långa bilturen runt Österlen bjöd på tur på Kiviks musteri (spännande - nu kan jag nästan allt om äppelodling och mustning), kakbuffé på Café Annorlunda, förfrysning av tårna i havet, tonvis med loppisar, lanthandlar, blomsterodlingar och aaaah-anden. Och så mitt på en åker ett fullproppat boktält med massa godbitar i, bland annat Stephen Kings It för 25 spänn. Jag har så klart både läst och haft den i min ägo, men inte längre. Dessutom plockade jag med mig Mark Haddon, Virginia Woolf, Emily Bronté och några till.

Jag som inte läser om ska nog läsa om även It i sommar, i kombo med The Secret History (som verkligen är precis lika bra som jag mindes den), kommer det bli värsta högtidsstunderna. Dessutom hade Peter Straubs Ghost Story dykt upp, medan jag var borta, yay.

Men nu har jag verkligen inte tid att sitta här längre, ety bokläsning medelst vindrickning i splitternya hammocken anbefalles. Det är inte så dumt i Sörmland heller.

Oengagerande deckargåtor bra för problemlösningsinitiativet?

Minns ni det där lilla... "problemet" (nej, inte ens jag är drama queen nog för att kalla det problem på riktigt) jag hade härom dagen? Det där med att riktigt tunga böcker och filt på gräsmatta inte är en bra kombo? Och att soffa med kuddar (lämplig för läsning av riktigt tunga böcker) och sommarsol inte är en bra kombo? Och att det därför fick bli lättare pocketböcker (ähum, ja, dagens har inmundigats inomhus eftersom himlens portar öppnades och Noaks ark-regn varit förhärskande) trots att ambitionen var att ta mig an alla böcker som står olästa i bokhyllan enbart på grund av hur många gram de väger? Men doh! Lösningen är ju lika enkel som genial och jag vet nu vad mitt hem saknat: en hammock. Jag kan knappt behärska mig när jag tänker på vad en hammock kommer göra för mitt välbefinnande. Bästa kombon nånsin av ute och inne. Gäller bara att hitta en, köpa en, få hem den (förmodligen ligger det någon fas som innebär ohemult skruvande och väljande av dynor inbakat i det där). Yay. Blonde är så gott som läst.

Denise Mina är utläst, tack och lov. Kanske kommer några fler knasiga citat, för övrigt kommer jag inte öda mer tid på henne. I stället ska jag - trots att jag inte omläser - omläsa The Secret History. Behöver nåt jag kan lita på.

Och tills i morgon håller vi alla tummarna för att solen - SOLEN - skiner på oss resten av juli och större delen av augusti, okej?

Om insiktsfulla diskussioner, och tips på en kärleksförklaring

Tjugofyra minuter kvar av första arbetsdagen efter semster. Jag vet att jag har gnällt bort semesterslutet men jag var verkligen orolig inför att börja jobba igen. Efter att först ha varit tjänstledig august till juni för att göra det jag gillar mest - läsa och skriva - och sedan göra studiobesök på jobbet strax innan semestern, två veckor som karaktäriserades av att alla kollegor var ihåliga av trötthet, medan jag var angelägen som en hundvalp att börja, så var jag direkt osugen på att jobba. Kände mig dessutom en smula irriterad och negligerad eftersom inga arbetsuppgifter var klara, men nu börjar de utkristaliseras. Och jag tror det kan bli bra.

Dessutom är det ju nästan höst - oh, bliss! Jag hoppas den blir lång och röd-blå. Ja, tokblå himmel och knallröda löv. Krispig. Fylld av halsdukar och böcker, cykelturer och äppelplockning. En och annan storm. Sol, öppen spis och givande samtal.

Givande samtal hade jag förresten i tidig söndagmorgon, så tidig att det nog egentligen fortfarande var natt, trots att klockan i morse ringde bara en timme senare. Samtalet handlade om fantasy, och om Tolkien/Peter Jackson, och att Jackson gett Arwen en så mycket större roll. Vi var nog ganska eniga om att sagan tjänade på det. Att passa in i 2000-talet kräver sin kvinna. Det som man förleds tro är det mest feministiska är naturligtvis när Eowyn dräper the witch-king (åh, dåligt, har ingen svensk översättning här) med orden "I am no man!" Mest minnesvärda scenen, men vad sägs egentligen? På engelska är ju man synonymt med människa. Hm. Måste nog gå till boken för att se vad det egentligen står. Och hur översätts det på svenska, tro.

Från Tolkien rörde vi oss vidare till Diamantsvärdet och Träsvärdet (Nick Perumov). Jag är fortfarande inte övertygad, har bara några sidor kvar, men tror knappast jag kommer läsa tvåan. Den är ganska spännande, men språket får mig att gråta (och tappa intresset). Har en lång lista på vad som ska läsas men efter den här kärleksförklaringen tror jag det får bli en omläsning av favoriten The Secret History. Höst!

/J

Såg förresten att det släpps en ny Tolkien i höst!