Jag vaknade med lite hjärteont idag.

I helgen är det visning av torpet, och det känns följaktligen som att detta är sista gången jag vaknar och torpet är bara vårt. För i morgon eller på söndag har förhoppningsvis någon annan kärat ner sig i de vita knutarna och den blå dörren. På söndag kväll hoppas jag att någon längtansfullt kollar på bilderna och möblerar. Tänker att "Där kan vi ha bokhyllan, där, där de har en ful fåtölj". För så fungerar ju jag: jag drömmer mig in, planerar och möblerar. Och anser det jag kärat ner mig i är bara mitt, må det vara ett hus, en restaurang, en person eller en upplevelse. Ingen annan kan ha precis mina känslor, ergo är känslorna bara mina, ergo är det mitt. En logik som haltar betänkligt, men inte desto mindre fungerar för mig.

Katten var extra hungrig i morse. Hon satte sig vid mitt öra och spann så där extra högt som hon gör när hon vill något. Emellanåt letade hon sig in med nosen i min handflata: "Upp nu, upp. Klockan har ju ringt, varför ligger du kvar?" verkar hon säga.

Själv sover hon en sisådär 17 timmar om dygnet, men just på morgonen är hon vaken. Åh, man sover gott i torpet. Det sägs ju att man ska låta katten bestämma var sängen ska stå. Släpp in den i sovrummet, där den lägger sig är det fördelaktigt att ställa sängen. I torpet skulle man, om man följer den metoden, kunna ställa sängen var som helst: katterna sover i alla rum. Ibland utsträckta i hallen, i köket eller badrummet. Eller hopkurade på sängen, eller i fåtöljen. Jag vet inte om det är något magiskt med det: jag tror främst de lägger sig där värmeslingorna går.

Nu ska jag gå en runda på tomten och se till att allt ser okej ut inför visningen, inga nedfallna grenar eller multnande lövhögar. Trots att det är vad man kan förvänta sig av en tomt med hippiehår. Jo, det känns sorgligt i hjärtat idag, trots att jag ju vill flytta, vill rycka upp rötterna igen, vill förändringen som är på gång. A och jag och katterna, på nya äventyr. Jag bara önskar, egentligen, att torpet hade kunnat följa med. Så är inte fallet, och därför önskar jag så hett att någon annan kommer och kärar ner sig.

Saker som är kul

"Idag har jag storstädat hela huset!" sa jag till A när han ringde för en stund sedan.
"Har du!" sa han. "Vad bra!"
"Nä, skoja bara."
"Eh, kul."

Nä, kanske inte. Men jag har bokat oktoberresa till Andalusien. Det är kul.
Och nu lyser solen från en bara bitvis molnig himmel och det är semester. Det är också kul.

Nu ska jag kolla squashodlingsläget. Sedan vi gav dem kompost att äta har de spritt sig på ett nästan pornografiskt sätt. Hejdlöst, skamlöst. Fantastiskt!

/J

Hemmabloggen

Idag kom ett synnerligen stort paket i form av en frysbox att ställa i ladan. Frysen i köket är minimal, får ta ut broccolin om det ska göras is och efter senaste besöket på Köttboden* så var det knökafullt. Eftersom skogarna häromkring är mättade med blåbär och tja, eftersom vi de facto har en lada att ställa allt möjligt i, så slog vi till. Men den är obcent stor. Och än så länge tom. Blåbären är oplockade men förhoppningsvis intakta efter skyfall. Så nu undrar jag vad mer som ska frysas. Jag kommer bara på blåbär, is och surdegsbröd. Och det lär inte fylla den här frysen.

/J



*Aka Nordic and Chinese, ligger på Herkulesgatan i Stockholm och säljer, förutom standardsortimentet förska, frysta sojabönor, tofu, veganska dumplingar även halva veganska kycklingar, veganska kycklingklubbor, vegansk fisk, veganska lammbullar, veganska räkor. Lite knasigt lite härligt; men oftast gott och prisvärt. Lammbullarna är en höjdare.