Nyårsdag, eftermiddag

Jag vaknade, som vanligt, lite för tidigt i morse. Till skillnad från oftast när kalendern visar första januari var jag dock bara lite grusig: vi skålade i champagne på tolvslaget - som sig bör - men iförda mjukisbyxor alla fyra. Åtta minuter över midnatt återgick vi till Twin Peaks, det maraton vi så länge väntat på. Eller nu ljög jag: åtta minuter över midnatt förberedde vi hallon- och blåbärspaj med glass och damn good coffee. Det skulle ju varit körsbär naturligtvis, men det dög bra. Nån gång vid tvåsnåret somnade jag i soffan - de andra tre såg ett avsnitt till, jag gick och la mig. Och vaknade halv åtta när de andra fortfarande hade timmar av sömn framför sig. Jag gillar mina morgnar, och jag plockade upp Mircea Cărtărescus Orbitor. Vänster vinge som jag sett fram emot länge (böckerna jag planerat (detta ord jag är så bra på att ta till!) läsa låg i ett annat rum, men det gör inget). Några timmar i öst innan frukost - och mer Twin Peaks - var perfekt. Längtar till jag ska få återgå. Ett par avsnitt innan S och P var tvungna att åka. Igår när de kom bytte S om till the Log Lady och de hade tre ugglor som låter om man trycker dem på magen, jag hade rött nagellack. Favoritsaker med favoritmänniskor. Jag har för övrigt fortfarande mjukisbyxorna på mig.

Nyårsafton, morgon

Och så vaknar jag den sista morgonen för året och är irriterad som sjutton. Huvudvärk och gråväder och A liksom andas irriterande när han sussar som ett litet barn bredvid mig. Och jag går ner och kokar gröt och längtar kaffe och lägger mig på soffan (alltid denna soffa. Mitt nyårslöfte borde vara: använd andra möbler, alla möbler, men det löftet tänker jag inte ge för snart snart kommer allt vara helt nytt och då kommer jag längta igenkänning: soffan och sängen) och bredvid på golvet ligger katten och snarkar som en gammal farbror och det ljudet är sövande. Efter gröten och utläsning av When Will There Be Good News (den höll!) somnar jag en stund vaknar av telefonen som skriker högt och A vaknar och lagar kaffe (äntligen!). Och här är jag nu: outsövd och huvudvärkig och gråväder men snart kommer S och P för nyårshelgens (sista i torpet!) Twin Peaks-maraton och jag ska rycka upp mig.

Javisstja: det blir inga staplar.

Åh vad roligt med bokkollo!

Hemma igen, i min ensamhet, lycklig och nöjd efter toppenfint bokkollo, där det, utöver att läsas diskuterades böcker och i princip allt annat som kan vara intressant att diskutera: popkultur, nittiotal, katter, namn, vegetarianism, och mycket mycket mer. Lite trött i ögat är jag nu och har parkerat mig framför Twin Peaks. För oj, vad vi pratade Twin Peaks vid det bord där jag satt. Ska strax fortsätta titta, men vill bara kostatera: alla borde åka på kollo! Att träffa likasinnade och helt ohämmat få diskutera på den allra nördigaste nivån, är ju fantastiskt. Massa bra böcker, massa bra människor och massa gott vin. Kan det bli bättre?

/Jessica

Stars Hollow på svenska, socker och Twin Peaks

Jag glömde att det var lucia igår. När jag kom till jobbet var alla kollegorna i foajén, och min första tanke var: "Ånej, jobbigt. Brandövning." Men det var det inte - det var jag som missat tåget. För att kompensera bestämde vi oss för att julmysa hemma. Först svängde vi inom elgiganten för att köpa reseadapter, och där fanns bästa julklappen: Twin Peaks-boxen. Äntligen! Lite lyckligare (jag har aldrig hävdat att man inte kan konsumera sig till lycka, bara att det inte är ett säkert, eller enda, sättet) åkte vi hemåt.

Väl hemma var det så dags att inhandla julmysattriraljer: clementiner, choklad, tomtegröt, glögg. Vilken tur att vi beslutade oss att svänga inom "centrum" ty hela storgatan var avstängd, marschallerna lyste, barn sjöng. Lions sålde kulkärvar, en skolklass sålde glögg och pepparkakor. Och från skyn dansade stjärnor, den smältbara varianten. Kort sagt: Järna hade förvandlats till Stars Hollow!

Eftersom jag - dessutom, gårdagen har ju fantasiskimmer - på förmiddagen hade blivit stajlad* av en riktig stylist* för en fotografering så var jag snyggaste någonsin: fint hår, fint rouge, fint allting. Sen att jag hamnade i sockercoma och somnade innan första avsnittet av Twin Peaks, ett avsnitt jag kan varenda vändning och replik av, var slut, det är en annan historia.

/Jessica

*Stylad? Stajlist?

Omvärldsbevakning

Alltså, hur fick man reda på saker före internet, före bloggar? Mysterium! Från The Girl Least Likley To kommer årets bästa nyhet: "Och den sista oktober kommer en deluxe-utgåva med båda säsongerna av Twin Peaks med massor av extramaterial och - håll i er nu! - DELETED SCENES!" Som vi väntat! Sa jag årets bästa? Har väntat sedan... sedan DVD-boxarnas inmarsch i mitt medvetande. Ett stort fett jippi, med andra ord!

En annan av mina favoritbloggar - Bokhora - meddelar att de nu - såklart - finns på Facebook. Känns som om tiden då man utmärkte sig med kläder är förbi. Nu säger kidsen "nä, jag dissar Facebook" och får ett "Näääää" och indiestatus till svar. Eller kidsen, jag pratar om oss, 30-nånting så klart. Själv följde jag den allmänna hypen i juli, men grejen? Nä, fortfarande lite dimmig. Vampyr- och zombie-bitningar i all ära, de politiska, och naturligtvis, litterära, möjligheterna är så klart roligast. Diskutera, utbyta åsikter, informera. Det är väl det nätet är till för? Ja, och så tipsa om bra popkultur naturligtvis.

/Jessica

Så bra, så bra, nästan som orginalet?

På Mats Strandbergs blogg hittar jag den här fantastiska Twin Peaks-parodin. Varsågod och njut!

/J