31 augusti 2005

Gnällspikar

Stamina. Sisu. Uthållighet. Strunt samma vad det kallas, jag saknar det. Försov mig i morse och bler sur. Sur, gnällig, ont i huvudet och trött. Men visst, har haft långa grubbliga dagar en tid nu så kanske har jag rätt att vara lite gnällig. Eller också inte. Jag gillar verkligen inte gnällspikar. En kollega frågade om jag nånsin blir arg. Uppenbarligen känner hon mig dåligt. Jag är alltid lite småarg. Fast inte över småsaker. Blir inte upprörd över kändisars barnuppfostran (som jag tror var ämnet för dagen då) eller andra perifera småsaker. Men är ständigt arg över orättvisor, djuruppfödning, sexism, rasism och ickesolidaritet. Hela tiden. Men jag går inte kring som Lilla My, konstant kokande och fräsande. Det hade blivit outhärdligt.

Pratade med mamma, hon berättade om ett teveprogram hon sett om en man som fötts utan både armar och ben, men som gick (jo, faktiskt) genom livet med optimism och framåtanda. Tänk er hans mörka stunder. Jo, men dagar då jag försovit mig är jag inte nöjd. Klockan är åtta, här sitter jag med min nya drog och jag har inte ens gått till jobbet ännu.

/J

Saknas kon när båset är tomt?

Uppdrag granskning handlade i kväll om mjölk, feta barn och EUs mjölksubventioner. Se där, människors komjölksdrickande är inte bara dåligt för korna. Då kanske det - bokstavligt talat - blir annat ljud i skällan?

/J

30 augusti 2005

Jag kan ha fel

Jag ändrar mig. Idag är det nästan perfekt höstväder. Igår var bara nästan, nästan perfekt. Hälften av människorna jag mötte på min morgonpromenad till jobbet hade sommarkläder. Resten hade höstkläder. Vem ska vinna? Jag håller på Bore, vis av erfarenhet. Fortsätter det så här så blir det svampplock till helgen.

/J

Snöboll i rullning

Ja okej. Det där var i längsta laget. Men hey - ge mej lite cred. Fatta hur det känns att få skriva oändliga texter öppna för alla att läsa. Berusande känsla. Fast tanken är att någon ska vilja läsa också.

/J

Världens tillstånd, trots höstkrisp

Idag var det nästan perfekt höst. Den bästa årstiden, och dagar som denna när de varma sommarvindarna som snart är borta trasslar in sig i de kyliga som snart skall vara de som piskar ansiktet. Färgerna är starka, och de loja sommarkänslorna borta. Känner lika tydligt som jag ser. Närmare skratt, närmare gråt, närmare ilska och närmare kärlek. Vårens prestationsångest är borta och allt som görs känns som lek och därför lätt.

Och så slår jag upp tidningen och möts av människors dumhet. Även idag, när jag går oskyddad genom livet. Gary Qalls, 48, som varit soldat sedan han var 20, och som förlorat sin 20-åriga son i kriget mellan USA och Irak kommenterar Cindy Sheehans kamp mot kriget med att "Hon har allierat sig med homosexuella och Michael Moore, människor som saknar moral och sunda värderingar." Nog för att jag tycker att det är lite märkligt att engagera sig mot något (till exempel kriget i Irak) först när det berör en själv (även Cindy har förlorat en son) men snacka om att Gary inte har alla praliner i påsen. Ännu en som går genom livet lurad.

Fast vi går kanske alla genom livet lurade, mer eller mindre? Läkare utan gränser skriver att varje månad dör lika många i Malaria - en sjukdom som går att bota - som det dog människor i tsunamin i julas. Det är den verkliga katastrofen, att världen står stilla och tittar på. Vi har sett det förut. Då var det Etiopien, nu är det Sudan och Niger. Och en rad andra platser vilket vi aldrig får reda på.

Hösten närmar sig, en underbar årstid. Oktober är, den vackraste månaden. Men som en parfymindränkt trasa av äckel lägger sig det faktum att med hösten kommer pälsarna fram. Spelar ingen roll om det är en ankellång blårävspäls eller en kant runt luvan. Päls betyder död. Lidande och död och blod.

Känns ändå bättre att tänka på världens elände en dag som denna - känns som det skulle gå att fixa. Virade min varma sjal i syntetmaterial tätare omkring mig när det fram emot kvällen verkade som om det var vintervindarna som skulle vinna kampen över dagen. Känns tryggt, kändes som jag skulle kunna ta tillvara på mig själv lite bättre. Trots dumhet och apati.

/J

29 augusti 2005

Antiklimax


Kändes som en stor dag. Tankar, stora tankar, och små tankar, skulle äntligen hamna där andra kan se dem. Men så kom saker emellan och allt som skrivs är det här. Jag hoppas det blir bättre i morgon. Vi skålade i Absint när vi registrerat bloggen. Också viktigt.

/J

Snart börjar det!

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetuer adipiscing elit. Fusce at nulla. Praesent lectus felis, auctor pulvinar, aliquam a, ornare sed, nibh. Curabitur ac nibh ut nisi semper eleifend. Aenean quis elit. Phasellus pharetra. Pellentesque ac est. Aliquam tristique erat eget sem. In ac sapien non enim tristique varius. In iaculis elit eget sapien. Aliquam erat volutpat. Ut eget eros nec mi feugiat pellentesque. Praesent vulputate velit a erat. Vestibulum non ante. Aliquam ultrices convallis risus. Vivamus sed nunc et felis malesuada tincidunt. Vestibulum condimentum, libero in mollis pretium, orci nisl mattis velit, in rhoncus nunc massa nec eros.