Gnällspikar

Stamina. Sisu. Uthållighet. Strunt samma vad det kallas, jag saknar det. Försov mig i morse och bler sur. Sur, gnällig, ont i huvudet och trött. Men visst, har haft långa grubbliga dagar en tid nu så kanske har jag rätt att vara lite gnällig. Eller också inte. Jag gillar verkligen inte gnällspikar. En kollega frågade om jag nånsin blir arg. Uppenbarligen känner hon mig dåligt. Jag är alltid lite småarg. Fast inte över småsaker. Blir inte upprörd över kändisars barnuppfostran (som jag tror var ämnet för dagen då) eller andra perifera småsaker. Men är ständigt arg över orättvisor, djuruppfödning, sexism, rasism och ickesolidaritet. Hela tiden. Men jag går inte kring som Lilla My, konstant kokande och fräsande. Det hade blivit outhärdligt.

Pratade med mamma, hon berättade om ett teveprogram hon sett om en man som fötts utan både armar och ben, men som gick (jo, faktiskt) genom livet med optimism och framåtanda. Tänk er hans mörka stunder. Jo, men dagar då jag försovit mig är jag inte nöjd. Klockan är åtta, här sitter jag med min nya drog och jag har inte ens gått till jobbet ännu.

/J