Världens tillstånd, trots höstkrisp

Idag var det nästan perfekt höst. Den bästa årstiden, och dagar som denna när de varma sommarvindarna som snart är borta trasslar in sig i de kyliga som snart skall vara de som piskar ansiktet. Färgerna är starka, och de loja sommarkänslorna borta. Känner lika tydligt som jag ser. Närmare skratt, närmare gråt, närmare ilska och närmare kärlek. Vårens prestationsångest är borta och allt som görs känns som lek och därför lätt.

Och så slår jag upp tidningen och möts av människors dumhet. Även idag, när jag går oskyddad genom livet. Gary Qalls, 48, som varit soldat sedan han var 20, och som förlorat sin 20-åriga son i kriget mellan USA och Irak kommenterar Cindy Sheehans kamp mot kriget med att "Hon har allierat sig med homosexuella och Michael Moore, människor som saknar moral och sunda värderingar." Nog för att jag tycker att det är lite märkligt att engagera sig mot något (till exempel kriget i Irak) först när det berör en själv (även Cindy har förlorat en son) men snacka om att Gary inte har alla praliner i påsen. Ännu en som går genom livet lurad.

Fast vi går kanske alla genom livet lurade, mer eller mindre? Läkare utan gränser skriver att varje månad dör lika många i Malaria - en sjukdom som går att bota - som det dog människor i tsunamin i julas. Det är den verkliga katastrofen, att världen står stilla och tittar på. Vi har sett det förut. Då var det Etiopien, nu är det Sudan och Niger. Och en rad andra platser vilket vi aldrig får reda på.

Hösten närmar sig, en underbar årstid. Oktober är, den vackraste månaden. Men som en parfymindränkt trasa av äckel lägger sig det faktum att med hösten kommer pälsarna fram. Spelar ingen roll om det är en ankellång blårävspäls eller en kant runt luvan. Päls betyder död. Lidande och död och blod.

Känns ändå bättre att tänka på världens elände en dag som denna - känns som det skulle gå att fixa. Virade min varma sjal i syntetmaterial tätare omkring mig när det fram emot kvällen verkade som om det var vintervindarna som skulle vinna kampen över dagen. Känns tryggt, kändes som jag skulle kunna ta tillvara på mig själv lite bättre. Trots dumhet och apati.

/J