That is not dead which can eternal lie, And with strange aeons even death may die.

Hm, jag hittade ju på ett sånt bra ord på kombon lunch och blogg. Bloggande på lunchen alltså. Nå, det som så mycket annat är bortglömt.

Idag har jag tre finfina pendlingsiaktagelser. Eller fyra förresten, en generell också: jag tror att människorna nu äntligen börjar slappna av och att det illustreras genom det massiva pendlarläsandet. Idag var det alldeles tyst på vagnen, inget mobilprat, bara boksidor som vändes med oregelbundna mellanrum. Jag antar att det är annorlunda om man tar turisttågen, men pendeln vid halv åtta från landet mot stan var en oas.

Jag försöker fylla ett kunskapsglapp och läser en antologi: H.P Lovecraft and others; Tales of the Cthulhu Mythos. Åh, slemmiga vingbeklädda monster och dyrkare av desamma. Passande nog råkade jag se Nightmares and Dreamscapes-avsnittet Crouch End igår, baserat på en novell som ursprungligen publicerades i New Tales of the Cthulhu Mythos . Ren slump, inte desto mindre välkommet.

Trots att jag tidigare beskrivit den här sommarens litterära urvalsmetod (bokens gram får bestämma, snarare än något annat) så är sommaren alltid vikt åt skräck. Men kanske hellre på teve än i bokform? Kombon splatterskräck i agustinatt och utedass är oslagbar, nästan mer än man kan klara. Tack och lov tillbringas denna sommaren med inomhustoalett.

- Men hallå, du tappar ju tråden. Vad var det egentligen du ville? Vad är de andra tre iaktagelserna?
- Åh, förlåt.

Jo:

Dam i sextioårsåldern iklädd långkjol, knytblus och med håret i en knut à la Selma läsande David Eddings (kunde tyvärr inte klura ut titeln) med en sällan skådad iver.

Kvinna i 40-årsåldern iförd vit skjorta och kostymbrallor i svart som läste Mötley Crües biografi.

Och så slutligen en helt vanlig farbror i beiga byxor och vindtygsjacka som satt och småfnissade till Miranda Julys Ingen hör hemma här mer än du.

Åh, bästa bokiaktagelserna hittills, tror jag bestämt. Och tänk ändå vad jag missade, på väg kanhända mot R´lyeh.