Donna Tartt släpper nytt!

Ett fredagsnöje är att svara på Bokhoras fredagsfråga, eller, om man inte vill eller kan svara, läsa kommentarerna. Jag gillar återkommande saker, speciellt bra återkommande saker. Den senaste frågan handlade om böcker som inte levde upp till förväntningarna. Jag svarade Shantaram (urk, den där boken återkommer om och igen), Blonde (som jag ska läsa ut, nu med nedskruvade förväntningar), Myrrha och Fågeln som vrider upp världen. Den sistnämna gillade jag ju (nej inte ju - jag ser nu att jag inte bloggat om den (heller, av fyra lästa bloggar jag om en) gillade jag [ ] mycket, mycket. Kanske till och med en favorit? Kanske till och med en av förra årets bästa? Men detta lilla lilla som behövs för perfektion saknades ety jag hade förväntningar högre än Dark Tower*, eller vilket torn du vill, förresten.

Å, dessa sidospår! En bok som ofta dök upp i svaren var Donna Tartts andra bok, Den lille vännen, och så var det nog för mig också (Läs hellre To Kill a Mockingbird för samma tema och samma känsla) men ändå: när kommer Tartt med nästa bok? För visst väntar vi? Jo, 2012 enligt googling, och den ska handla om

a story of loss and obsession about a young man, guilt-stricken and damaged after the death of his mother, and the growing power that a stolen piece of art exercises over him, drawing him into an underworld of theft and corruption where nothing is as it seems.

Får se om den är värd att vänta på? Donna Tartt är minsann inte något som kan definieras som återkommande.

*Avslutade precis del två av Stephen Kings Dark Tower-serie, och mumma, mina vänner. Första delen - The Gunslinger - var väl sådär, men del två - The Drawing of the Three - får mig att direkt vilja fortsätta färden mot tornet. Och meta! My god vad jag gillar meta, men oroar mig lite: är jag en tillräcklig kingkännare för att identifiera alla blinkningar han kastar ut? Säkert inte, men när jag känner igen nåt slår hjärtat fortare och... Vänta, detta är ett eget inlägg? Ja. Konstaterar bara att jag var tvungen att konsultera Kingens egna bok Att Skriva för att se vad han har att säga om ofoget att ... tre gånger per sida, vilket han gör i del II... Del I tvättades från Kings hatobjekt adverben i den senare upplagan som jag har, och jag hade kanske önskat att pricksjukan fått gå samma öde till mötes.

Nå, i Att Skriva finns en lång litteraturlista (Kings första råd är: Läs mycket, skriv mycket) och hååååå, hade det inte varit för den där flytten (böcker är tungt) hade jag slängt mig till närmsta butik och tokshoppat. Hm, internethandlarna levererar ju - kanske ska se till att det finns en leverans när jag kommer fram till nya huset? Nej, vid närmare eftertanke så går det inte, men tanken får jag leka med. Den behöver inte packas ner.

EDIT: Jag har nu skrivit rätt titel på Stephen Kings bok om skrivande, som alltså inte heter Om Skrivande utan Att Skriva. Förhoppningsvis har jag ändrat på alla ställen, men säker kan man inte vara. En vacker dag, mina vänner, en vacker dag...

Tindrande, vindlande, förunderligt

Och så här alldeles i slutet av det här förunderliga året läser jag Erlend Loes, Gör vad du vill och den är fantastisk, har du en enda julklapp kvar att köpa: köp den. Eller köp den ändå, till dig själv!

Staplarna får vänta till mellandagarna, det är väl ändå då man ska summera året. Nu ska jag läsa ut Haruli Murakamis Fågeln som vrider upp världen, som jag har påbörjat, och bebloggat, vid två tidigare tillfällen under året. Nu var tiden visst inne, för swish, sidorna ramlar genom fingrarna in i hjärnan och precis som med hans noveller i The Elephant Vanishes som jag då och då-läst under hösten så gillar jag så mycket att hjärtat skuttar glatt.

Återstår bara, till dess jag kommer tillbaka efter begivenheterna att tillönska er en riktigt God Jul och trevlig läsning och fint umgänge. Vi ses!

Noveller och romanetter för hela slanten

Herregud vad jag gillar att bli knockad av de böcker jag läser. På sistone har jag plockat på mig kortkorta saker som ger mersmak och som löddrar, saker som ger käftsmällar och kraschar pang i solar plexus. Inget smek och fniss utan andan-i-halsen. Jag började med Lighthousekeeping*, som ni redan vet, gick vidare till Oranges are not the only fruit* hoppade till Innan männen** och sedan bums iväg till Insekt***. Däremellan de första novellerna i The Elephant Vanishes**** och nu är jag redo för nästa utmaning och jag älskart.

* Jeanette Winterson
** Nina Bouraoui
*** Claire Castillon
**** Haruki Murakami

Boklördag, fönstertvätt, väder: Kära dagbok III

Alla är förstås ute idag i det helt fantastiska vädret. Det gör ni rätt i. Jag är besatt av väder, har jag märkt: för mycket väder, för lite, avsaknaden av, variationen. Jag ska inte gå ut i solen idag. Kan inte. måste tvätta fönster. Nu ångrar jag naturligtvis att jag inte gjorde det en mulen dag. En tidning kommer hit i morgon för att göra inredningsreportage, och då kan man inte ha fågelbajs på fönstren. Inte jag i alla fall, det finns säkert de som skulle argumentera för att det är bohochic, eller något. Själv tycker jag det är ganska äckligt, oavsett om det blir förevigat för hela svenska folket eller inte.

Jaja, det jag egentligen ville säga: om ni inte redan har, spring bums iväg och köp DN och läs om John Ajvide Lindqvists nya. Det har sagts förut och tål att sägas igen: en bok om gengångare som citerar Morrissey - har det någonsin skrivits en bok direkt till mig så är det denna. Jag hänger på boklådelåset på tisdag när den kommer ut.

Åh, missa inte heller artikeln om Haruki Murakami. Ännu ett Twin Peaks-fan. Jag är inte förvånad.

Nå: gamla strumpbyxor, diskmedel, ljummet vatten och tidningspapper väntar. Fåfängans pris, minsann.

I got the bread but not the butter

Det hela började egentligen i lördags. Eller möjligen förra tisdagen. Jag har i alla fall under en tid haft ett stort sug efter brödbak. Brödbloggarna verkar dock göra allt så krångligt. Vanligt enkelt gott, bröd är det jag är ute efter. Ursprungligt; seg skorpa, ljummet inre. Kanske lite salt på, men inte kryddigt. Ungefär som som det H bjöd på i lördags, till I:s soppa. Det perfekta brödet. Min enda kokbok om just bröd är dock oerhört oinspirerande. Som en hemkunskapsbok difinitivt skriven innan brödet kom in i folks liv på annat sätt än 6 till 8 skivor om dagen.

Så när jag var på väg hem idag och insåg att jag nog hade femtion minuter över så gick jag in i Akademibokhandeln. Bara för att liksom titta efter. Det var länge sedan nu, jag har hållit mig bra sedan jag initierade mitt projekt, läsa hundra av mina olästa innan jag köper en ny bok. Har visserligen övertalat, övertygat A en gång, att köpa mig Water for elephants, men det var av yttersta måste.

Jag hann bara in innan jag såg: Åh den! Och åh, den! Strök med handen, mindes plötsligt att jag ville ha. Gick fram till reseguidehyllan och hittade, åh den! Plockade åt mig ett exemplar av Lonely Planets East Africa, som faktiskt handlar om alla de länder jag åker till om tre veckor: Kenya, Uganda, Rwanda, Tanzania.

Men det var ju en brödbok jag var ute efter! Hittade Brödälskare - En inspirationsbok för hemmabagare av Henrik Francke och den såg ut att vara exakt vad jag letat efter. På väg mot kassan såg jag Klimatsmart. Din guide till en miljövänligare vardag av Mikael Persson, Bodil Sjöström och Per Johnsson. Och eftersom jag har så galet dåligt samvete över nämnda resa (en thailandsresa släpper ut 6 ton koldioxid per resenär. Det är lika mycket som genomsnittssvensken släpper ut på ett år. Min resa är på ett ungefär lika lång. Om vi ska ha ett hållbart samhälle måste alla minska de årliga utsläppen till mellan ett och två ton. Det är inte lite som måste göras, och brödbak är en del, men inte på långa vägar nog) så nappade jag åt mig den också.

Väl i kassan säger biträdet att det var köp fyra betala för tre. Eftersom jag då hade varit inne i affären nästan alla de minutrar jag hade till godo innan tåget gick så var nu goda råd dyra. Men så låg den där. Min enda julklappsönskan (som varit vansinnig att få i julklapp - 740 sidor inbunden bok passar inte på safari): Haruki Murakami Fågeln som vrider upp världen. Tung kasse, lättad plånbok, lätta steg. Jag hann med tåget.

På vägen mot huset svängde vi in på Saltå Kvarn och köpte en tiokilossäck av deras mjöl (det har jag lärt mig av brödbloggarna är ett bra köp) och dessutom deras fantastiskt goda torkade, osvavlade aprikoser, en påse dinkelflingor och en jäskorg. Nu sitter jag med godaste lusse-teet och bläddrar i mina böcker och drömmer om morgondagens brödbak. Lycka.

/Jessica