Tillbaka från kollot!

Alltså. Varför gör man inte sånt här jämt? Man tar en herrgård, trettio läsglada, boktokiga människor, lite författarsamtal och bokprat och så blandar man med afternoon tea, vacker miljö, några glas vin och supersköna fåtöljer. Och så blir det bliss! Jag läste 120 sidor ur Illusionisten och är hittills väldigt nöjd. Men idag blir det Lost, ety överkonsumtion av böcker? Nej, inte möjligt, men det är tradition vid det här laget: förra året blev det Twin Peaks-titt efter kollot.

En intressant upptäckt mitt i bokkollopackningen

Det finns vissa böcker som liksom förföljer en. Illusionisten (The Magus) av John Fowles är en sådan bok. Den har poppat upp med jämna mellanrum (inte sällan i kontexten "Men VA! Har du inte lääääst den? Det måste du göra!/Du skulle älska den!/Den är fantastisk/Min bästa bok"). Och den har stått i min bokhylla bra länge, den har fått följa med på semester, genom flyttar och den har lästs av min man (som sedan sällade sig till skaran ovan: "Du måste läsa!"). Följaktligen har den blivit min alldeles egna Flyga drake. En bok som det tipsats om till oläslighet. Men så igår när jag förstrött (nåja) kollade in min marginaliserade "bokhylla" så låg den där. Så jag plockade fram den för att se om det kanske var dags nu. Kanske skulle den till och med få följa med på kollo? Så jag började läsa. Och döm om min förvåning när det visade sig vara en helt annan bok. Inte alls var jag hade väntat mig. Jag vet inte vad jag trott, men uppenbarligen har jag inte ställt en enda följdfråga till tipsarna. Intressant. Men inte alls dåligt. Den får helt klart följa med på kollo.

Så, då var det bara resten av packningen kvar, och jag konstaterar att det är här det verkliga bryderiet ligger. Alla mina skor är trasiga, nedpackade eller ämnade för en helt annan temperatur än den här. Alla mina klänningar är fula. Alla mina byxor är helt fel. Överväger pingvinmönstrade mysbrallor: Jag hade verkligen behövt en shoppingrunda. I stället tar jag Boo med mig ut i skogen; jag ska vara ifrån henne hela helgen och det känns konstigt. Samtidigt är det ett genidrag att åka på herrgårdsbokhelg mitt i pack och stök. Inga kartonger! Ingen valp som vill leka klockan fyra på morgonen (dock kanske det finns en eller annan deltagare som uppvisar samma beteende), inga måsten utom av typen: Du MÅSTE läsa det här. Jag längtar löjligt mycket.

(Bilden är stulen, jag hoppas på överseende)

Femton böcker

Femton. Så många böcker ska jag nu plocka ut innan den Slutliga Nedpackningen Av Det Som En Gång Var Min Bokhylla. Javisst, 90 procent, eller något i den stilen, av mina böcker har varit nedpackade sorgligt länge, sedan i somras, sedan Tiden Innan Renoveringen, sedan Tiden Innan Skåneplanerna. Nu är det två veckor kvar till flytt, och femton böcker ska få vara onedpackade. (Vad min man, som satt upp regeln, inte vet är att jag kanske, om jag har tur, och det tror jag med denna ledtråd och förra året i färskt minne, kommer få en några små smaskigheter redan nästa helg). Oh yes, my precious! Att hela nästa helg dessutom är läshelg gör naturligtvis valen än viktigare.

Nu återstår bara att sålla. I min provisoriska hög ligger nu kanske tre gånger så många. Hm hm hm. Och så undrar de varför det tar sån TID att packa?

På kollo, med lite förhinder

Jag hade sedan länge planerat att första delen av första semesterveckan skulle bli ett eget, alldeles privat, läskollo. Inga planer om vad som skulle läsas hade gjorts utan reglerna "när andan faller på" (vilket väl är en icke-regel, om någon) och "tungt" (som i gram, inte i innehåll eftersom de tunga böckerna alltid förkastas till förmån för sånt som får plats i handväskan) var de enda kriterierna.

Igår så vinkade jag således bye-bye åt mannen (aka personen som annars riskerar störa mig med "men kan vi inte hitta påååååå något?") och inrättade mig i läsvänlig ställning i soffan, eftersom det vid tillfället såg ut att börja regna. Med Blonde av Joyce Carol Oates, eftersom den mer än väl faller in under kriteriet "tung" (till och med med prefixet "jätte-" och eftersom den ju faktiskt stått i hyllan ända sen jag lånade den av syster (som, om jag inte minns fel fått den av mig i julklapp? Jo, så är det: hon är Marilyn Monroe-fan och jag är, som alla som varit inne på bloggen mer än tre minuter vet, JCO-fan. Perfect match: om något hon älskar, av någon jag älskar: goodie för både givare och mottagare. Tänkte jag.). Nå, soffan var det, med den gråmulna himlen utanför. Tio minuter tog det innan jag somnat. Och vaknade av att solen lyste mig i ögonen. Ut med filt och bok, med andra ord. Med följde också en rastlöshet och en ovilja. Näe, efter åttio sidor, och kramp i armarna (tunga böcker ska läsas omgärdad av kuddar att stödja på. Inte på en tunn liten filt.) gav jag upp.

Gick in och letade nytt läsmaterial. Har börjat på och förkastat åtta inbundna olästa. Pockethyllan - varför ser den så mycket mer inbjudande ut? Så nu kastar jag min ena regel överbord och - för att andan föll på - läser Denise Minas Blodsarv. En lagompocket, en deckare. Jag förväntar mig ingenting av den. Läste Exil för några år sedan och tyckte den var ganska kass (hur Blodsarv hamnat i bokhyllan är alltså ett mysterium). Men med läslusten återfunnen kan jag således, två dagar för sent, inleda mitt kollo. Jag avser bryta det enbart för intag av föda och raska promenader. Kanske gräsklippning (även om det långa gräset gör att den tunna filten känns lite mjukare) och om det skulle inkomma en värmebölja ett dopp eller två. Sedan, när jag är tillbaka i den verklighet som säger till en att göra saker inte bara för ens egen skull så hoppas jag vara pigg och redo. Men inte förrän om ett par-tre dar. Då förhoppningsvis med rapport om lästa tegelstenar.

Postkollobeställning

När man en hel helg umgås med människor som gillar att läsa, så formligen regnar det intressanta boktips. En del antecknades, en del inte (tyvärr). Och nu har jag lagt en postkollobeställning på adlibris. I kombination med den jättefina goodiebagen, reabeställningen för bara några veckor sedan, och det stora antalet olästa finingar i hyllan, så är det kanske inte så smart. Kunde man tro. Men si, så många kloka människor det var på kollot. Till exempel Hans som tycker att köpstopp, det är ju dumt, iställt försöker han läsa varannan ny och varannan gammal. En idé jag genast köpte. Och därför tryckte "bekräfta beställning" utan dåligt samvete.

Nu ska jag ta med mig goodiebagen upp i sängen. Så mycket läsa orkar jag nog inte ikväll - men bläddra! Hm, kanske läser jag ändå något kapitel i Myrrha, jag är - trots varierande recentioner - väldigt nyfiken på den.

/Jessica

Åh vad roligt med bokkollo!

Hemma igen, i min ensamhet, lycklig och nöjd efter toppenfint bokkollo, där det, utöver att läsas diskuterades böcker och i princip allt annat som kan vara intressant att diskutera: popkultur, nittiotal, katter, namn, vegetarianism, och mycket mycket mer. Lite trött i ögat är jag nu och har parkerat mig framför Twin Peaks. För oj, vad vi pratade Twin Peaks vid det bord där jag satt. Ska strax fortsätta titta, men vill bara kostatera: alla borde åka på kollo! Att träffa likasinnade och helt ohämmat få diskutera på den allra nördigaste nivån, är ju fantastiskt. Massa bra böcker, massa bra människor och massa gott vin. Kan det bli bättre?

/Jessica