Boklördag, fönstertvätt, väder: Kära dagbok III

Alla är förstås ute idag i det helt fantastiska vädret. Det gör ni rätt i. Jag är besatt av väder, har jag märkt: för mycket väder, för lite, avsaknaden av, variationen. Jag ska inte gå ut i solen idag. Kan inte. måste tvätta fönster. Nu ångrar jag naturligtvis att jag inte gjorde det en mulen dag. En tidning kommer hit i morgon för att göra inredningsreportage, och då kan man inte ha fågelbajs på fönstren. Inte jag i alla fall, det finns säkert de som skulle argumentera för att det är bohochic, eller något. Själv tycker jag det är ganska äckligt, oavsett om det blir förevigat för hela svenska folket eller inte.

Jaja, det jag egentligen ville säga: om ni inte redan har, spring bums iväg och köp DN och läs om John Ajvide Lindqvists nya. Det har sagts förut och tål att sägas igen: en bok om gengångare som citerar Morrissey - har det någonsin skrivits en bok direkt till mig så är det denna. Jag hänger på boklådelåset på tisdag när den kommer ut.

Åh, missa inte heller artikeln om Haruki Murakami. Ännu ett Twin Peaks-fan. Jag är inte förvånad.

Nå: gamla strumpbyxor, diskmedel, ljummet vatten och tidningspapper väntar. Fåfängans pris, minsann.

"För sakens skull", "det är en principsak" och "rätt ska vara rätt" är tre av mina värsta. Brrr. No-no.

Men så: Vår dn-prenumeration höll på att gå ut, då ringde det en trevlig ung man och undrade om jag ville fortsätta prenumerera, till halva priset. Naturligtvis. När så fakuran för den nya perioden kom hade de inte alls dragit bort halva kostnaden, min man ringde och undrade varför.
- Ni har redan fått en sådan rabatt en gång, blev svaret. Då kan ni inte få det igen.
- Men ni lovade, sa min man.

Hårdnackat vägrade de oss tidningen (ja, om vi inte betalade vad de tyckte naturligtvis).

- Nu har vi ingen tidning, sa min man när han lagt på. Rätt ska vara rätt, det är en principsak.
- Men, men, men?
- De ringer nog snart och erbjuder oss den för halva priset.
- Tror du?

Så kom den bistra dag när tidningen inte fanns i lådan på morgonen. Det var en lördag dessutom, vilket gjorde saknaden och tomrummet i det närmaste gigantiskt. Den fluffiga sojalatten och den smarriga tartexmackan i sängen förlorade lite mening och innehåll. Den färskpressade josen smakade unket. Att det var helg föreföll bortkastat.

Tre helger har vi varit utan tidning. Veckorna klarar vi med nöd och näppe (alla tidningar på jobbet), men helgerna! Det är öken. Det känns som att rätt inte är rätt utan helfel. Jag kände mig inte som en vinnare.

Så nyss. Då ringde de. Och erbjöd tidningen för halva priset. Hurra! Och rätt är, tydligen, rätt.

En bra start

Min man känner mig så väl, oftast i alla fall. Ibland efter nästa nio år tillsammans så gör han helt rätt. Efter affärsresa till London förra veckan hade han med sig en Harrodspåse innehållande liljekonvaljdoftande badartikel och en Starbuckspåse innehållande kaffe, hela bönor naturligtvis. Eftersom jag för närvarande bara dricker måttligt med kaffe - läs inget de senaste nästan två veckorna - är kaffet ännu osmakat. Men nyss hörde jag kvarnen och nu känner jag doften. Ytterdörren slog, det måste betyda hämtning av DN. Ute skiner dessutom solen, detta har förutsättning att bli en riktigt bra söndag. Jag har skrivit i två timmar redan, snart ska jag ut, ut, ut. Men nu: kaffe och tidning.

/Jessica

Äntligen! Om sånt som inte intresserar någon annan än mig eftersom jag inte ens lägger ut recepten eller ger något annat av substans.

Jaja, jag vet helt ointressant för alla andra än för mig och kanske den jag bor med men: jippi, DN är äntligen kommen. Och tack vare mitt gnällande (som alltså inte bara skett här utan också direkt till DNs prenumerantservice) kommer vi få tidningen gratis i inte mindre än tre månader. Känns värt. I morse: tidning och kaffe i sängen. Ja, jag gläds över det lilla. Det intressanta är att jag inte kan dra mig till minnes en enda pryl som stod däri, och då ägnade jag den ändå avsevärd tid. Kanske var jag för uppspelt över fenomenet tidning i brevlådan för att kunna ta det till mig. Kanske har jag glömt för att jag ägnat dagen åt att göra vegansk senapssill och vegansk gräddtårta och marinad till grillspett. Och vegansk tzatsiki. Och - vilket jag vet att jag inte är ensam om just idag - stirra ut genom fönstret och tänka "måtte det ändå klarna tills i morrn". Vi ska ju ha midsommarstång. Kanske får vi plats med bordet på verandan. Sitta inne är liksom inget alternativ. Jahopp, om jag skulle ta å skölja potatisen kanske. Eller är det för tidigt? Bättre att vänta tills i morgon? Fasiken, betyder att jag måste städa.

Hoppla, nu kommer A med jordgubbarna!

/J

Remember Reefat?

Del två i serien Hur tänkte de? handlar om studier. Typ. Eftersom jag fortfarande inte får någon morgontidning (håll tummarna i övermorgon då den enligt uppgift ska komma) och inte heller har teve för tillfället får jag mina första nyheter antingen på radio eller via Metro, den tidning som delas ut även på vischan, de andra två gratistidningarna slipper vi lyckligtvis. Hur som helst: det var alltså först på tåget jag såg nyheten om Littorin och "bluffuniversitetet" som det kallas där. Förstår på Aftonbladets hemsida - som knuffat ner artikeln långt ner - att det inte är helt nytt. Det som är intressantast i Metroartikeln är ändå att, när de tar upp skandalerna i regeringen, enbart nämner Borelius och Stegö Chilo och inte allt som stormat kring Billström och Bildt. De sistnämnda sitter förvisso kvar, men borde ändå vara värt att ta upp.

Och så undrar jag om Reinfeldt än en gång kommer uppmana sina ministrar att lägga alla kort på bordet: "Jag nämnde visserligen inte shady utbildningar förra gången, men om nån annan har så maila. Eller om ni kommit på nåt annat. Låt oss förekomma pressen, people" kanske han skriver. Antagligen inte.

/J

EDIT: Nyheten kommer inte från Metro ursprungligen utan från den liberala bloggen Friktion. Slarvigt av mig att inte uppge.

Radioskugga

Närmast frenetiskt surfar jag runt, runt, runt. Letar, söker. Lyssnar, läser. Undrar. Sedan några månader har vi ingen teve, bra så. Men sedan några veckor har vi inte heller någon tidning. Det är så klart ett misstag. När vi ringer DNs prenumerationsservice säger de - precis som de andra femtioelva gångerna - att det är konstigt, den borde komma. Men icke. Radio, javisst. Och fragmentariska nätartiklar. Men det räcker inte. Jag blir galen. Jag vill veta vad som händer, jag vill ha analys. Egentligen vill jag ha DN så som den såg ut innan de ändrade formatet. Nä, formatet i sig har jag inget emot, men jag undrar fortfarande varför de tror att med ett minskat format måste följa mindre analys, mindre viktigt (har de månne missat att till och med Dostojevskij finns i pocket?) Mitt surfande ger resultatet att jag numera vet att även DN har "dagens outfit" på STHLMs-sidan. Jag skriker: Nej! Ge mig torra analyser. Ge mig seriösa rynkor i pannan. Ge mig stabilitet och viktighet. Ge mig DN-debatt som hade den politiska tyngden av en tegelsten. Ge mig en ledarsida som inte frenetiskt hakade upp sig på något och bet sig fast utan som kom med åsikter man förvisso inte alltid höll med om men som alltid var relevanta. Ge mig välskrivna reportage om bortglömda konflikter och intressanta människöden. Ge mig näring.

Och om jag inte kan få det: ge mig åtminstone tidningen i brevlådan.

/J