08 juli 2008

That is not dead which can eternal lie, And with strange aeons even death may die.

Hm, jag hittade ju på ett sånt bra ord på kombon lunch och blogg. Bloggande på lunchen alltså. Nå, det som så mycket annat är bortglömt.

Idag har jag tre finfina pendlingsiaktagelser. Eller fyra förresten, en generell också: jag tror att människorna nu äntligen börjar slappna av och att det illustreras genom det massiva pendlarläsandet. Idag var det alldeles tyst på vagnen, inget mobilprat, bara boksidor som vändes med oregelbundna mellanrum. Jag antar att det är annorlunda om man tar turisttågen, men pendeln vid halv åtta från landet mot stan var en oas.

Jag försöker fylla ett kunskapsglapp och läser en antologi: H.P Lovecraft and others; Tales of the Cthulhu Mythos. Åh, slemmiga vingbeklädda monster och dyrkare av desamma. Passande nog råkade jag se Nightmares and Dreamscapes-avsnittet Crouch End igår, baserat på en novell som ursprungligen publicerades i New Tales of the Cthulhu Mythos . Ren slump, inte desto mindre välkommet.

Trots att jag tidigare beskrivit den här sommarens litterära urvalsmetod (bokens gram får bestämma, snarare än något annat) så är sommaren alltid vikt åt skräck. Men kanske hellre på teve än i bokform? Kombon splatterskräck i agustinatt och utedass är oslagbar, nästan mer än man kan klara. Tack och lov tillbringas denna sommaren med inomhustoalett.

- Men hallå, du tappar ju tråden. Vad var det egentligen du ville? Vad är de andra tre iaktagelserna?
- Åh, förlåt.

Jo:

Dam i sextioårsåldern iklädd långkjol, knytblus och med håret i en knut à la Selma läsande David Eddings (kunde tyvärr inte klura ut titeln) med en sällan skådad iver.

Kvinna i 40-årsåldern iförd vit skjorta och kostymbrallor i svart som läste Mötley Crües biografi.

Och så slutligen en helt vanlig farbror i beiga byxor och vindtygsjacka som satt och småfnissade till Miranda Julys Ingen hör hemma här mer än du.

Åh, bästa bokiaktagelserna hittills, tror jag bestämt. Och tänk ändå vad jag missade, på väg kanhända mot R´lyeh.

9 kommentarer:

Loveina sa...

Å vilka underbara lässpaningar! Kul att damen verkar uppskatta Eddings. Det är liksom roligast med det mest oväntade.

Själv samlar jag mig inför att försöka arrangera stora lässpaningsdagen i början på hösten. Du är väl på?

Ses ikväll.

Caroline sa...

Ja det är roligt att läsa lässpaningar! Jag tänker alltid göra det, sen tänker jag att det är tråkigt att läsa. (Wtf?) Hsh, idag sken en gammal torr man upp när han såg att jag stod o läste Zola på tbaneperrongen. Jag blev glad av hans glädje, värsta löpande elden.

Jessica på Sapere Aude sa...

Stora lässpaningsdagen? Låter mycket intressant!

Åh, jag älskar när särskilt gamla torra män skiner upp! Det finns något så sorgligt med gamla torra män.

Johan sa...

Klart man blir glad när folk läser bra böcker. :) Världen verkar alltid bli en smula bättre då.

//JJ

Helena sa...

Cthulhu fhtagn, Cthulhu fhtagn, Cthulhu fhtagn...

Så, ska sluta nu. Blir helt till mig i trasorna så fort Cthulhu nämns. Lite kuriosa om "Crouch End":

1. Stephen King fick idén till historien när han var på väg hem till en middagsbjudning hemma hos Peter Straub, som bodde i just Crouch End.

2. Novellen dök upp för första gången i en antologi med skräckberättelser som alla skriver in sig i Cthulhumyten.

3. Inte kuriosa så mycket som ett krasst konstaterande: suger inte det Nightmares and Dreamscapes-avsnittet röv? Synd på så rara ärter, för novellen är bra.

Helena sa...

Jag behöver uppenbarligen glasögon/koffein. Klart du visste det där om Tales of the Cthulhu Mythos. :)Några andra bra noveller där? (Jag har inte läst några hyllningar annat än just Crouch End.)

Jessica på Sapere Aude sa...

Åh, jag har inte läst den novellsamlingen vari Crouch End ingår. Mitt kunskapglapp som jag nämner gäller nämligen - gasp - just hela Cthulhu-myten som av
någon obegriplig anledning inte intresserat mig förrns just i år. Den novellsamling jag läser en annan än den där Crouch End-novellen finns (men irriterande lika titlar. Att veta var man ska börja är ju inte så lätt, direkt).

Kanske börjar jag i helt fel ända? Lovecrafts The Call of Cthulhu var i alla fall toppen. Gillar hur det beskrivs hur själva perspetivet - geometrin - ändras. Hittills me like.

King finns med i den jag läser med Jerusalems Lot, i alla fall.

Och ja: Nightmates and Dramscapesavsnittet var ju kasst. Hade nästan gett upp (det första, med leksakssoldaterna var ju mest bara konstigt) men så kom det där författaren och karaktären byter plats, som börjar som en Raymond Carver-pastish. Bästa nånsin, ju.

Helena sa...

Det med William H Macy? Ja, snorbra! En klar favorit.

Jessica på Sapere Aude sa...

Just detsamma!