09 juli 2008

Jag skulle vilja bli riktigt, riktigt rädd, i sommarnatten. Och uppmanar härmed er att ge mig era allra mest blodisande boktips. Nagelbitartips där man blir "inte våga ta djupa andetag för då röjer jag mig"-rädd. Gammalt eller nytt spelar ingen roll. Jag är nämligen rädd (!) att jag blivit lite avtrubbad.

7 kommentarer:

Helena sa...

Hur var det nu, hade du läst Ghost Story av Peter Straub? Om inte: gör det. Jag har aldrig blivit så rädd av en bok. Shape-shifters i en småstad i New England, need I say more?

PS: Jag är också rädd för att jag gått och blivit avtrubbad. Läser de gorigaste skräckalstrena med ett leende på läpparna som vore det Lottaböckerna. Wtf är dealen med det?

Jessica på Sapere Aude sa...

Enda Straub jag läst är de han skrivit ihop med King (Talismanen, fler?) och dem? den? var jag inte så imponerad av. Men hey, det var ett tag sen. Ska definitivt inhandla.

Inte ens ett elakt, ondskefullt leende? Då har det gått långt!

Prova att se The Descent, blir du inte rädd för den, då har det gått långt. MEN OBS: LÄS INGET OM DEN FÖRST! Titta inte på omslaget, ingenting. Tryck bara play!

Helena sa...

Jag har sett The Descent. Blev rädd, men inte livrädd. Bra film i vilket fall som helst! Hade en snäll kompis som uppmanade mig att inte ta reda på någonting om filmen, bara titta, och jag lydde. En av de bättre skräckisarna på senare år, nu när jag tänker på det.

Peter Straub är bättre än Talismanen, believe me. I "“Mörkrets mästare", en svenskspråkig historik över skräcklitteraturen, utnämns Straub till den bästa nu levande skräckförfattaren. I "Ghost Story", och även en handfull andra böcker, är det inte långt ifrån. Klassiska spökhistorier med en stor ondskefull twist.

Vad är din svaghet? Vad blir du livrädd för? Haunted house-historier? Prova The House Next Doow av Anne Rivers Siddons. Krypande obehagligt i glossig utformning.

Jessica på Sapere Aude sa...

Min svaghet är sånt jag inte kan se. Mörka djup, skuggor, mörker. Jag borde kanske läsa Mörkrädd, men jag är grymt skeptiskt.

Den där för övrigt ganska kackiga rymdfilmen med Mel Gibson (Signs) - sjukt läskigt när man bara skymtar en hand under diskbänken (eller vad det nu var, blundade mest).

Psykologisk skräck. Läste Män som hatar kvinnor en natt ensam i en stuga i skogen - och visst den har mycket övrigt att önska men OMG vad rädd jag var. Come to think of it så kanske det räckt med Lotta-böckerna just då?

Och så naturligtvis de obligatoriska barnen. Du vet, flickorna med håret i ansiktet och ett ryckigt rörelsemönster som gärna kravlar med huvudet före nerför en trappa. Oj, jag blir lite skrämd bara jag tänker på dem. I Crouch End var det ju faktiskt bara flickan som var läskig.

Katter kan nu vara det bästa som finns, men ähum (viskar) de kan ju vara lite läskiga också.

Men detta är ju bara film. Ska prova Ghost Story, men kom gärna med mera!

Pi sa...

Jag känner också igen det där. Jag vet inte när jag blev rädd för något jag läste senast. Jag saknar det!
Men precis som Helena är jag väldigt förtjust i Ghost Story.
The shining antar jag att du redan har läst. Den gjorde mig vettskrämd, men det var förstås 25 år sedan.

Katter är lite, lite läskiga. När jag hade sett Exorcisten drömde jag att jag vaknade och gick upp på natten och där satt min katt mitt på bordet med lusande gröna ögon och pratade med mörk klassisk filmdemonröst. När jag vaknade var jag tvungen och gå upp och klappa honom för att se att han verkligen var samma feta lata elände som vanligt och inte hade skaffat sig några demoniska legenskaper.

Jessica på Sapere Aude sa...

The Shining är ju, om uttrycket tillåts, en klassiker.

Haha, vad roligt att du undersökte kattens demoniska egenskaper! Men katter är ju inte läskiga i dagsljus (jag har en i fåtöljen bredvid mig som snarkar som en gammal farbror. Extremt oläskigt) utan bara precis efter man sett Jurkyrkogården eller Exorcisten eller vilken som helst av alla läskigheter som använder kattens speciella ställning som trigger. Till och med i Buffy får just en katt gå igen i ett avsnitt.

snowflake sa...

Carina Rydbergs Den som vässar vargars tänder är riktigt otäck. Dock inte övernaturlig. Låt den rätte komma in har du kanske redan läst, känns som att jag var sist i Sverige med den.