Borde man inte utrustas med lite logik?

Det där med böcker som översätts slarvigt är ju något som är ständigt återkommande i litteraturdiskussionen. Och det är inte så konstigt, det blir ju ofta fel. Och det är ju bara felen man upptäcker - allt som går förlorat i tonläge och antydningar får man aldrig veta. Det som i och för sig är korrekt kan ju bli så fel. Men så ibland blir det helt tokigt. Jag läser just nu Marley och jag (livet och kärleken med världens värsta hund) av John Grogan. En BOATS. En BOATS om en hund minsann. En journalist som skaffade hund och var tvungen att skriva en bok om det (lite suck). Det är inte litterärt någonstans, den är faktiskt till och med ganska dåligt skriven. För mig som precis insett att allt som inte är fastskruvat är tuggbart och som själv lite tafatt jobbar med "hit" och "sitt" och "gå fint" så är igenkänningsfaktorn den enda behållningen. Det betyder inte att jag inte stör mig på: "När vi hade vänner på besök drack Jenny grapefruktjuice ur vinglas för att inte väcka misstankar." Marianne Mattson - hur tänkte du nu?