Tjugofyra minuter kvar av första arbetsdagen efter semster. Jag vet att jag har gnällt bort semesterslutet men jag var verkligen orolig inför att börja jobba igen. Efter att först ha varit tjänstledig august till juni för att göra det jag gillar mest - läsa och skriva - och sedan göra studiobesök på jobbet strax innan semestern, två veckor som karaktäriserades av att alla kollegor var ihåliga av trötthet, medan jag var angelägen som en hundvalp att börja, så var jag direkt osugen på att jobba. Kände mig dessutom en smula irriterad och negligerad eftersom inga arbetsuppgifter var klara, men nu börjar de utkristaliseras. Och jag tror det kan bli bra.
Dessutom är det ju nästan höst - oh, bliss! Jag hoppas den blir lång och röd-blå. Ja, tokblå himmel och knallröda löv. Krispig. Fylld av halsdukar och böcker, cykelturer och äppelplockning. En och annan storm. Sol, öppen spis och givande samtal.
Givande samtal hade jag förresten i tidig söndagmorgon, så tidig att det nog egentligen fortfarande var natt, trots att klockan i morse ringde bara en timme senare. Samtalet handlade om fantasy, och om Tolkien/Peter Jackson, och att Jackson gett Arwen en så mycket större roll. Vi var nog ganska eniga om att sagan tjänade på det. Att passa in i 2000-talet kräver sin kvinna. Det som man förleds tro är det mest feministiska är naturligtvis när Eowyn dräper the witch-king (åh, dåligt, har ingen svensk översättning här) med orden "I am no man!" Mest minnesvärda scenen, men vad sägs egentligen? På engelska är ju man synonymt med människa. Hm. Måste nog gå till boken för att se vad det egentligen står. Och hur översätts det på svenska, tro.
Från Tolkien rörde vi oss vidare till Diamantsvärdet och Träsvärdet (Nick Perumov). Jag är fortfarande inte övertygad, har bara några sidor kvar, men tror knappast jag kommer läsa tvåan. Den är ganska spännande, men språket får mig att gråta (och tappa intresset). Har en lång lista på vad som ska läsas men efter den här kärleksförklaringen tror jag det får bli en omläsning av favoriten The Secret History. Höst!
/J
Såg förresten att det släpps en ny Tolkien i höst!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
"Häxmästaren av Angmar" heter gamle witch-kingen i Åke Ohlmarks översättning i alla fall.
Håller med om att det blir lite konstigt det där. Enligt wikipedia säger hon: "No living man am I! You look upon a woman." Och då blir det kanske lite tydligare att "woman" ska ses i relation till "man" som i "snubbe" och inte "man" som i "människa".
Anyway - man undrar ju om nazgulen hann tänka "Ah, denna dekonstruktiva läsning av Glorfindels profetia synliggör ju att konstitutionen av 'människa' i själva verket är en strikt metaforisk operation syftande till att hegemonisera det diskursiva fältet kring en uppsättning patriarkala fantasmatiska koordinater", innan Eowyn högg huvet av honom? ;)
(För övrigt blir jag alltid extremt konfunderad över hur det kommer sig att det äts så mycket kött i fantasy- och sci-fi-historier, trots att artbarriärerna i dessa världar är mycket mindre strikta än i vår egen. Jag menar, hur kan Gandalf hänga med jätteörnar samtidigt som hoberna käkar fågelkött? Borde folk inte fatta kopplingen i en sådan värld?)
Som vanligt har du tänkt längre än typ alla andra, och då var det inte främst köttfrågan jag tänkte på. Jag tror att häxmästaren inte behövde veta, så länge profetian, eller magin kring, gjorde det. Och att det faktiskt står "woman" gör att den gode Tolkien kanske kan få ett feministpoäng after all - han ba "hehe, den här gamla profetian är ju inte nere med genusanalysen".
Skicka en kommentar