28 augusti 2007

Läslusta och unga män

Jag hörde en så sorglig konversation på tåget idag. Tre killar i gymnasieåldern, kanske lite yngre, satt och diskuterade dagens läxa i svenska, den första för terminen: att låna en roman på biblioteket. En av killarna hade inte ens lyckats ta sig till biblioteket "för vem kan veta att de har så kassa öppettider". Den andra killen hade lyckats låna en bok, som han läste baksidetexten från. Han verkade tycka det skulle bli kul, men de andra visade närmast hånfullhet inför hans entusiasm. Han beskrev vidare hur han hade gått runt på biblioteket "utan att fatta ett dugg" och hur han till sist valt den bok han nu hade med sig, och hur han hade fått fråga "den sura tanten" om det var en roman. Denna ovana inför böcker! Jag blir så ledsen, de borde ju vara i slukaråldern, eller åtminstone ha den i färskt minne.

Är läslustan så liten hos unga män? Hos män generellt? Vi vet att läsning är vanligare bland kvinnor än män, det märks inte minst på landets alla bokbloggar. Det skulle förstås vara så att det främst är kvinnor som bloggar om sitt läsande, men även om det inte är den perfekta indikatorn så säger det en hel del. Och att män läser mindre än kvinnor är välkänt. Men vad ska man då göra för att stimulera läsande? Är det skolans ansvar? Föräldrarnas?

Jag minns när jag var runt tio, jag läste Godnatt mister Tom av Michelle Magorian (fortfarande en av mina bästa läsupplevelser), och den var vansinnigt sorglig och spännande. Varje lektion vi läste fick vi bara läsa ett visst antal sidor. Jag läste mycket redan då, och ville läsa mera, jag ville ju veta hur det fick! Så jag tog helt enkelt med mig boken ut på rasten. Det var novemberruskigt, kapprummet luktade våta löv och clementiner. Jag satte mig på bänken, med menen uppdragna, bakom en regnrock. Jag tror den var gul. Och grät så ytterkläderna skakade, blev således upptäckt och boken togs ifrån mig. Än idag kan jag inte förstå syftet med att kväsa en ung flickas lusta till något så positivt som läsning. Tack och lov lyckades det inte. Jag minns hur min mamma (var det alltid mamma? I mitt minne är det så.) läste högt för mig och min systter, hur vi fördes in i fantasin.

Hur för vi de (unga) männen dit?

/Jessica

Inga kommentarer: