18 juli 2007

Lipsill

Jag är en lipsill, grinar vid de mest konstiga tillfällen. Två gånger den senaste tiden har varit märkligare än vanligt: Först när de på radio pratade om de sju nya underverken. Och idag, när jag läste DNs rapport från Harry Potter-lanseringen.

Spännande.

/J

4 kommentarer:

S sa...

Såg Harry Potter igår. Trist film, ingen rekommendation.

J sa...

Åh, fast jag menade boken så klart, hemligstämplandet, hajpen. Fantastiskt att en barnbok kan få så mycket uppmärksamhet. Såg att 1200 ex läckt ut "av misstag" (jo, tjena). Jag har inte hoppat på Pottertåget (eh, det som går till skolan), fick första boken i present när den precis kommit ut, men den är fortfarande oläst. Kanske gör som med buffy - väntar till serien är komplett innan jag börjar :-). Förresten, har nog sett första filmen.

camilla sa...

hej! hittade hit av en slump, men jag skulle bara säga att jag är en 34-årig fellow lipsill som också chockerar mig själv ibland. Några exempel av skiftande löjlighetgsgrad:

1. vissa ögonblick i Allsång på Skansen (!!!)
2. när man ser en hårt kämpande och riktigt glad och nöjd idrottsman eller kvinna, som just vunnit ett lopp t.ex. (är egentligen helt ointresserad av sport)
3. när en katt är sjuk i TV:s Djursjukhuset och kanske får linka hem med bandage på benet eller amputerad svans

J sa...

Hahaha, Allsången! Det är ju fantastiskt. Sportögonblicket har nog aldrig hänt mig, men Djursjukhuset: oj oj, givet böl.