Enhet

Enhet av Ninni Holmqvist

Min förkärlek för dystopier, Sci-Fi och framtidsskildringar på vita duken har aldrig spritt sig till bokläsandet. Har jag velat läsa något som inte utspelar sig i den vanliga världen så har det varit skräck a la Stephen King eller John Aijvide Lindkvist, eller fantasy a la Tolkien eller kanske Pratchett. Mer Avalons dimmor än Matrix och mer saga än Sci-Fi med andra ord. Ända till nyligen dårå, då jag gav mig på Do androids dream of electric sheep, som visserligen innehåller stoff mer av tankar och känslor än klassisk apokalyptiska scener, trots radioaktivt damm och bilar som flyger mellan LA och Seattle på 45 minuter.

Att jag plockade upp Ninni Holmqvists Enhet för några veckor sedan berodde på att jag älskade hennes novellsamling Kostym som kom 1995 och som jag läste då. Sedan har hon för mig fallit i glömska tills jag sprang på Enhet av en slump, köpte utan att så mycket som läsa baksidestexten, eller på ett för mig sedvanligt vis testa intresset genom att öppna boken i mitten och läsa en sida. Fastnar jag inte så får inte boken följa med hem. Denna var alltså okänd, förutom författaren. Så döm om min förvåning när jag inser att detta är en framtidsskildring. En tid inte så långt framåt i tiden, tror jag, sofistikerade vinkar ger till exempel att Harry Potter skrevs för minst ett trettiotal år sedan. Boken är överhuvud taget väldigt sofistikerad. Den handlar om Dorrit Weger som strax efter sin femtioårsdag förs till Andra reservbanksenheten för biologiskt material, likt alla kvinnor vid 50 och alla män vid 60 som är umbärliga. Och umbärlig är man om man inte har barn, eller har någon annan att ta hand om. Vissa yrkeskategorier ses också som oumbärliga och slipper föras till Enheten.

Jag anser att temat är fantastiskt tankeväckande. Känslor som jag tror många av oss som är barnlösa/barnfria och över trettio har fått vända mot sig ställs på sin spets. Frågor och kommentarer som "Är det inte dags för er att..." "När du får barn så..." och annat korkat och okänsligt som slängs i ansiktet utan eftertanke görs i Enhet om till något större. Ett nyttotänkande som gör att barn = värde. Så som många verkar tänka redan idag. Att riktig människa, det är man först när man reproducerats, det är först då man har vett att förstå de verkliga värdena. Här är det inte uttalat, utan i stället ses man med medlidande och som en kostnad som gjorts om till något som samhället kan tjäna på. Dessutom är den så trovärdig att den kryper under skinnet trots att den är liksom trivsam och gemytlig.

Så dagens tredje tips blir den här boke: läs!

/J