Avundsjuk

Jag vill också blogga från bokmässan i Göteborg. Jag vill, jag vill jag vill. Men nähä. Och fyi - om det fortfarande finns någon som tittar in här så har vi inte slutat blogga. Bara en längre paus inträffade.

//J

Trött

Somnade före middan igår. Det var länge sedan, ska tilläggas. Satt uppflugen på en barpall i köket och drack vin och tittade på när A gjorde krämig kantarellrisotto (ja, det går finfint att göra vegansk krämig risotto, och ja, det är kantarellerna från skogsturen för några veckor sedan. Nu är de slut). Hade längtat efter den krämiga kantarellrisotton sen någon gång efter nio på morgonen. Nåväl, när den var klar kom A på att det var möte i husföreningen och gick dit. Under tiden hann jag somna i soffan, och vaknade inte förrän A kom tillbaka. Då åt vi och det var gott. Det bästa är att jag har rester till lunch (tyvärr inget vin, dock) så nu måste jag hålla mig och inte äta lunch klockan tio...

Inte nog med att jag somnade så tidigt igår (hann somna framför teven igen innan jag slutligen gick och la mig på riktigt. Och då var inte klockan mer än tio.) jag vaknade inte i morse. Hörde A göra hallonsmothie i köket, som fortfarande i drömmen. När jag väl vaknade till var klockan kvart över sju. Milda makter, den tiden brukar jag ju vara halvvägs till kontoret. Förklaringen till varför jag fått sova: "Du såg så trött ut". Ja, jag är trött. Och stressad. Desto större anledning att väcka mig, så jag hinner jobba och kan gå hem i tid. Nåväl, alla fungerar olika, och det var av omtanke.

Så, fortfarande något sömndrucken, oduschad, med en köpekaffe på skrivbordet är jag redo att ta mig an dagen.

/J

Felparkering

Idag när jag gick till jobbet så stod en man som renoverar fasaden några hus bort och sköljde av en midnattsblå BMW som hamnat i byggdammslinjen. Elva timmar senare, på väg hem, står samma man och sköljer av samma bil. Igen eller fortfarande? är frågan.

/J

Talartid

Jag tittade på teveprisgalan i går kväll. Jag vet inte om det var en medveten strategi för att skapa ekvilibrium efter Fi-kongressen men oj! vad mycket gubbar. Gubbar, pojkar, män i mörka kostymer (med vissa undantag) och en och annan tyst kvinna i urringad klänning. Talartiden sjukt ojämnt fördelad mellan könen (något som Kobra-Kristoffer uppmärksammade och viskade in i sin medmottagares öra - och även in i mikrofonen).

Det har gjorts undersökningar om detta på svenska förskolor. Under en testperiod fördelade fröknarna (ja, det är mest fröknar) ordet till barnen så att pojkarna och flickorna fick prata exakt lika länge. När fröknarna sen frågade vem som pratat mest så svarade både flickorna och pojkarna att flickorna pratat mest. Så ovana är barnen vid att höra flickornas röster lika mycket som pojkarnas. Kanske ett experiment värt att prova även inom tevevärlden?

/J

Flygplatsiaktagelser (3)

Vem designade flygpersonalens kläder? Eller frågan kanske är När designades flygpersonalens kläder? Herregud, det är 2005 - ge oss något snyggt, eller något som åtminstonne är lite värdigt. Blonderat hår i knut, diskreta smycken, solariebränna och scarf knuten i rosett om halsen är inte snyggt. Och till det kläderna! Kanske därför Austrian airlinespersonalen är så genomgående sur. De är värst klädda av alla - i knallröda tights ser de ut som alver i en 70-talsfilm. Charlies änglar möter Sagan om ringen möter Star Trek. Inte lyckat.

/J

Flygplatsiaktagelser (2)

Flygplatser. Köpenhamns är trevlig. Frankfurts gillar jag, där kan man hitta oaser av lugn som känns mer som fik än flygplats. Jag får ont i magen av Wiens. Budapests är en enda stor kommersiell vänthall. Bryssel en gigantisk hangar där man alltid går på rullband, och kryssar fram mellan Samsonite kabinväskor dragna av kostymklädda människor. Stockholm Arlanda känner jag som min egen ficka. Inget nytt, inget spännande, men inte heller något oförutsett. Newark älskar jag, inte för flygplatsen som sådan utan för att jag när jag befinner mig där är på väg till New York, denna älskade plats. Macedonian Airport, i Thessaloniki, i är liten, rökig och rörig. Alltid är den första information man får (vilken gate, tid för avgång) missvisande. Bäst att fråga en gång till. Och kanske en till. Charles du Gaulle är trist, ack så trist. Har man väl tagit sig till den satellit där din gate är så är det kört. Ingen väg tillbaka och inget att titta på. Banjuls flygplats i Gambia är kaos. Hetta och män som enträget erbjuder att ta väskan, vart man än vill ha den. På Kingston Airport möttes jag av ett hav av svarta ansikten som alla tittade efter någon annan än mig.

Alla flygplatser lyktar likadant - parfym, svett och förväntningar. Ljuden är desamma - gnälliga barn, smattrande klackar, mobilsamtal på kända eller okända språk. Högtalarutrop som oftast är obegripliga på alla språk, inklusive de man faktiskt talar. Biljud gör att man i bästa fall hör "Düsseldorf" och förstår att det är de som ska dit - eller kommer därifrån, eller har någon anknytning dit - som är berörda. Inte jag den här gången.

Kanske är det allt detta som gör att människorna ser likadana ut? Oavsett om de är i sandaler i septemberkrispet, på väg från varmare platser, eller om de är på väg till möte, eller till ett romantiskt rendez-vous i någon pulserande stad?

/J

Flygplatsiaktagelser

En stor del av alla resor är affärsresor. Men en hel del av resenärerna måste ju vara på väg till eller ifrån ett äventyr, någonting roligt eller otroligt. Hur kommer det sig då att flygplatser inte utstrålar mer... lycka? Människor tittar uttråkat på de andra uttråkade resenärerna. Glasartade blickar, barngråt och apati. Det är förvisso sällan man ser någon vara riktigt arg på en flygplats, men ännu sällan man ser ett lyckligt leende eller hör ett gapskratt. Kanske tror man att lyckan finns i andra änden av flygresan? Att den finns när man kommer fram, oavsett om det är hem eller bort?

"This makes me happy. Handbags, shoes and jewelry" ropar taxfreereklamen. Är det det alla tror, det man hoppas på? Att köpa 200 gram Godivachoklad, en flaska gin eller en hermésscarf är säkert inte vägen till lycka. Inte ens första steget på den vägen. Ändå går jag in i butiken jag också. Stirrar på flaskor, askar och små glittrande förpackningar. Köper inget den här gången, vilket inte förändrar min känsla åt något håll. Jag blir varken lyckligare eller olyckligare av att inte konsumera.

/J

Den manliga dominansen

Som vanligt är det mest män på det tidiga morgonflyget. Denna gång ser de dock lite annorlunda ut. I stället för tystlåtna, DI-läsande kostymmän är det uppsluppna, öldrickande sportbladetläsare. Planet är på väg till Budapest där det ska hållas VM-kvalmatch. När jag påtalar det ovanliga klientelet för min trevlige stolgranne på väg hem (resan var kort, så jag åker både dit och hem samtidigt med supportrarna, dock utan eget intresse av fotbollen) så säger han att jag inte ska döma hunden efter håren. Det är inte alls otänkbart att det är samma människor, att de till vardags är kostymnissar. Det har han säkert rätt i. Med denna, den andra masken, följer naturligtvis viss känslomässig förändring. Förändrad är dock inte könssammansättningen. Det är slående.

/J

Att ta plats

Varför tror somliga att det är helt okej för dem att ösa sitt förakt för [insert lämpligt ord här] över mig? Tidig morgon, riktigt tidigt. På väg till Arlanda med en taxichaffis som anser sig orättvist behandlad av myndigheter, försäkringsbolag, politiker, samhället, och som han säger, alla "akademikerfjantar".

Han pratar om "Sexpressen" och "Snuskonbladet" (ja, återigen hans ord) och alla människor som snackar skit. Utan minsta insikt att han gör samma sak själv. Dessutom slösar han min tid, och fyller mina öron, och mina tankar med sin skit. Hade kanske varit okej om han väntat på svar, varit intresserad av att få en åsikt, eller åtminstone velat att jag lyssnat på riktigt. Men han verkar mest nöjd över att bara prata på.

Tack och lov flyter trafiken på, fem i sex är det inte många andra bilar ute. Jag tackar min lyckliga stjärna och försöker blocka ut hans negativa energi och verkligen lyssna på vad han vill ha sagt. Vill han ha hjälp av mig? Jag vet inte. Så fort jag ställer en fråga, eller ber honom utveckla det han säger så växlar han till nästa ämne. Nästa orättvisa som drabbat honom. Jag förstår att det är synd om honom.

/J

Uppmaning!

Se till att gå och rösta i kyrkovalet den 18 september, om du är medlem i Svenska kyrkan. Sverigedemokraterna mobiliserar för att ta platser, och risken är stor att de tar platser om få röstar. Så - seså, gör din medborgerliga plikt och se till att onskefulla krafter inte får chansen att göra sig hörda.

/J

Medieskugga

Knappt hade vinden mojnat och periferinyheterna kring situationen i New Orleans börjat nå oss (tänker på den om hajen så klart) förrän nästa stora händelse är ett faktum. Bagdad skakas av en katastrof av giganstiska proportioner. Medierna vacklar - vart ska kamerorna riktas?

Men vissa saker går sin gilla gång, och det lilla livet får orimliga proportioner. Från Bankeryd kommer... receptips. Det känns inte helt väntat måste jag tillstå. Men efter journalisternas hyllningar är det väl bara att baka.

Ska bli mer intressant att få veta vad det är som den borgerliga alliansen kokat ihop när det är klart. Riktigt spännande till och med. Jag hoppas på mer rapporter om politiken, och mindre om maten. Fast resultatet av mötet kanske blir en gemensam kokbok? Koka soppa på en spik, och man tager vad man haver är ju onekligen uttryck som ibland kommer till pass när man pratar om den svenska politiken.

/J

Gnällspikar

Stamina. Sisu. Uthållighet. Strunt samma vad det kallas, jag saknar det. Försov mig i morse och bler sur. Sur, gnällig, ont i huvudet och trött. Men visst, har haft långa grubbliga dagar en tid nu så kanske har jag rätt att vara lite gnällig. Eller också inte. Jag gillar verkligen inte gnällspikar. En kollega frågade om jag nånsin blir arg. Uppenbarligen känner hon mig dåligt. Jag är alltid lite småarg. Fast inte över småsaker. Blir inte upprörd över kändisars barnuppfostran (som jag tror var ämnet för dagen då) eller andra perifera småsaker. Men är ständigt arg över orättvisor, djuruppfödning, sexism, rasism och ickesolidaritet. Hela tiden. Men jag går inte kring som Lilla My, konstant kokande och fräsande. Det hade blivit outhärdligt.

Pratade med mamma, hon berättade om ett teveprogram hon sett om en man som fötts utan både armar och ben, men som gick (jo, faktiskt) genom livet med optimism och framåtanda. Tänk er hans mörka stunder. Jo, men dagar då jag försovit mig är jag inte nöjd. Klockan är åtta, här sitter jag med min nya drog och jag har inte ens gått till jobbet ännu.

/J

Saknas kon när båset är tomt?

Uppdrag granskning handlade i kväll om mjölk, feta barn och EUs mjölksubventioner. Se där, människors komjölksdrickande är inte bara dåligt för korna. Då kanske det - bokstavligt talat - blir annat ljud i skällan?

/J

Jag kan ha fel

Jag ändrar mig. Idag är det nästan perfekt höstväder. Igår var bara nästan, nästan perfekt. Hälften av människorna jag mötte på min morgonpromenad till jobbet hade sommarkläder. Resten hade höstkläder. Vem ska vinna? Jag håller på Bore, vis av erfarenhet. Fortsätter det så här så blir det svampplock till helgen.

/J

Snöboll i rullning

Ja okej. Det där var i längsta laget. Men hey - ge mej lite cred. Fatta hur det känns att få skriva oändliga texter öppna för alla att läsa. Berusande känsla. Fast tanken är att någon ska vilja läsa också.

/J

Världens tillstånd, trots höstkrisp

Idag var det nästan perfekt höst. Den bästa årstiden, och dagar som denna när de varma sommarvindarna som snart är borta trasslar in sig i de kyliga som snart skall vara de som piskar ansiktet. Färgerna är starka, och de loja sommarkänslorna borta. Känner lika tydligt som jag ser. Närmare skratt, närmare gråt, närmare ilska och närmare kärlek. Vårens prestationsångest är borta och allt som görs känns som lek och därför lätt.

Och så slår jag upp tidningen och möts av människors dumhet. Även idag, när jag går oskyddad genom livet. Gary Qalls, 48, som varit soldat sedan han var 20, och som förlorat sin 20-åriga son i kriget mellan USA och Irak kommenterar Cindy Sheehans kamp mot kriget med att "Hon har allierat sig med homosexuella och Michael Moore, människor som saknar moral och sunda värderingar." Nog för att jag tycker att det är lite märkligt att engagera sig mot något (till exempel kriget i Irak) först när det berör en själv (även Cindy har förlorat en son) men snacka om att Gary inte har alla praliner i påsen. Ännu en som går genom livet lurad.

Fast vi går kanske alla genom livet lurade, mer eller mindre? Läkare utan gränser skriver att varje månad dör lika många i Malaria - en sjukdom som går att bota - som det dog människor i tsunamin i julas. Det är den verkliga katastrofen, att världen står stilla och tittar på. Vi har sett det förut. Då var det Etiopien, nu är det Sudan och Niger. Och en rad andra platser vilket vi aldrig får reda på.

Hösten närmar sig, en underbar årstid. Oktober är, den vackraste månaden. Men som en parfymindränkt trasa av äckel lägger sig det faktum att med hösten kommer pälsarna fram. Spelar ingen roll om det är en ankellång blårävspäls eller en kant runt luvan. Päls betyder död. Lidande och död och blod.

Känns ändå bättre att tänka på världens elände en dag som denna - känns som det skulle gå att fixa. Virade min varma sjal i syntetmaterial tätare omkring mig när det fram emot kvällen verkade som om det var vintervindarna som skulle vinna kampen över dagen. Känns tryggt, kändes som jag skulle kunna ta tillvara på mig själv lite bättre. Trots dumhet och apati.

/J

Antiklimax

Kändes som en stor dag. Tankar, stora tankar, och små tankar, skulle äntligen hamna där andra kan se dem. Men så kom saker emellan och allt som skrivs är det här. Jag hoppas det blir bättre i morgon. Vi skålade i Absint när vi registrerat bloggen. Också viktigt. /J

Snart börjar det!

Lorem ipsum dolor sit amet, consectetuer adipiscing elit. Fusce at nulla. Praesent lectus felis, auctor pulvinar, aliquam a, ornare sed, nibh. Curabitur ac nibh ut nisi semper eleifend. Aenean quis elit. Phasellus pharetra. Pellentesque ac est. Aliquam tristique erat eget sem. In ac sapien non enim tristique varius. In iaculis elit eget sapien. Aliquam erat volutpat. Ut eget eros nec mi feugiat pellentesque. Praesent vulputate velit a erat. Vestibulum non ante. Aliquam ultrices convallis risus. Vivamus sed nunc et felis malesuada tincidunt. Vestibulum condimentum, libero in mollis pretium, orci nisl mattis velit, in rhoncus nunc massa nec eros.