18 mars 2009

Näe, och så lite gnäll, dessutom

Oj vad jag tjatar om min oläslighet. Men det är ju så olikt mig och mitt liv att det inte finns böcker och texter och ord och samband och fantasi och stämning med mig hela tiden. Lite orolig blir jag - tänk om jag aldrig blir sugen igen. Ja, ni gissar rätt. Vi måste prata om Kevin var ett undantag, och under de dagar som gått sedan jag skrev inlägget nedan har jag börjat, och lagt ner, flera böcker. Letar inom olika genres och uttryck. Romaner, poesi och serier. Inget intresserar. Har försökt med ungdomsböcker och deckare, fantasy och klassiker. I morse påbörjade jag Yann Martells Berättelsen om Pi som jag blivit rekommenderad massor av gånger. Hann bara en liten bit innan jag fick annat att göra, så jag återkommer om den, om den nu fångar mitt intresse, vill säga.

Försökte mig på att läsa en Ruth Rendell häromdagen eftersom jag hört så mycket gott om henne (också), men maken till taffligt språk! Det var Skadan skedd jag gav mig på, och jag misstänker att det är i översättningen det brister. Eller snarare i korrekturläsningen därav. Jag har varit nyfiken på Rendell ett bra tag, och fyndade den här romanen i mammas och pappas bokhylla (men att de skänkte den till mig så lättvindigt borde kanske gjort att jag anade oråd, hm). Nyfiken på författaren är jag fortfarande ety hon benämns som feminist, samhällskritiker, miljöaktivist och vegetarian på omslagsflärpen. Fina saker tycker jag. Men då glömde jag visst bort att det inte behöver betyda att hon skriver bra deckare.

Ruth Rendell-kännare därute: var det i översättningen det brast, tror ni?

Ps, idag är det vår i Skåne! Har varit ute och lekt med valpen på gräsmattan och kammat bort döda löv och fjolårsgräs ur de sprittande rabatterna. Våren alltså, fina grejer 2009. Liksom Arkiv X som jag påbörjade igårkväll i stället för att läsa. Jodå, visst har jag sett serien förut, de flesta avsnitt i alla fall, men nu ska de ses från början till slut.

7 kommentarer:

Kajsa sa...

Jag skulle också vilja veta vilka Rendell som är bra, jag har bara läst "Tretton steg" och den imponerade inte på mig...

Boktoka sa...

Stenarna skola ropa av Ruth är min favorit. Nu var det länge sedan jag läste både den och annat av henne men jag läste å andra sidan ganska många på den tiden.

Stenarna skola ropa är vad man skulle kalla en psykologisk thriller där man redan från början får veta vem som mördar, vem som mördas och hur. Men varför är det som driver berättelsen framåt och så skickligt att jag fortfarande minns det som en gripande läsupplevelse. Den kan jag rekommendera.

Jessica på Sapere Aude sa...

Men hur är språket tycker du Boktoka? Läste du dem du läste på svenska allihop? För jag blev ganska nyfiken på historien, alltså intrigen verkade spännande, inget klagomål där (nu vet jag inte hur den utvecklade sig dock). Men språket var så taffligt att jag gav upp. Hakade i varenda mening.

Helena sa...

Sorry love, antingen är det fel på översättningen eller på dig. Aldrig på Ruthan. :)

Stenarna skola ropa heter A Judgment in Stone på engelska och är nog min Rendellfavorit om jag måste välja en. Jag har läst den på engelska och lyssnat på den svenska ljudboken och tycker helt klart att man ska läsa på originalspråk. Annars är Rendells psykologiska spänningsromaner skrivna under pseudonymen Barbara Vine fantastiska, och där är faktiskt översättningen generellt sett bättre. Testa t ex Gräshoppan eller Lögnernas labyrint. De nyare Rendellöversättningarna av Ulla Danielsson är också bra.

Överlag gillar jag Rendells fristående romaner bättre än kommissarie Wexford-böckerna. Kriminalkommissariefobi, du vet...

Jessica på Sapere Aude sa...

Jag tror det är lite fel på mig och lite på översättningen :-). Läsolust blir inte direkt läslust när det är kassa ordval inblandat. Jag ska läsa den där stenboken, asap, lovar.

Detta var en Wexford-bok, och kanske beror knasigheten också på att jag börjar nånstans mitt i serien, vilket kanske karaktärsutvecklingen från de föregående delarna förlorar på. Borde vara så i alla fall...

snowflake sa...

Jag ser att Stenarna skola ropa redan är nämnd och den är outstanding, men en som jag gillade var också Simisola.
Det Rendell gör är att hon tar upp teman och fenomen i tiden och väver in dem i historien, framför allt i Wexford-böckerna. I Simisola är det en illegal flykting.

Jessica på Sapere Aude sa...

Jag har förstått att jag måste ge Rendell ett nytt försök :-)!