02 mars 2009

Javisstja

Efter att ha hamnat i en lässvacka, en djup sådan, där läsning inte känns som det roligaste alternativet att tillbringa en kväll, och jag dessutom har en bok som är ett sånt sömnpiller att jag klarar läsa två sidor i stöten innan jag bokstavligen kollapsar, plockade jag i morse ner Mirja Unges debutroman Det var ur munnarna orden kom, och jag halvmindes att jag verkligen tyckte den var urtråkig första gången jag läste den men den var tunn och tja, jag behövde tunn (som sorbet efter julmaten). Men så: ordtrolleri. Formuleringstrixeri som gör att jag minns varför läsning ju är livet. Phu, Jonathan Maberry: jag gör slut. Mirja Unge: tack.

2 kommentarer:

Helena sa...

Åh nej, nu får jag dåligt samvete över att jag tipsat dig om Maberry! Du som köpte hela trilogin på en gång. Visserligen var det ju ett oprövat tips från min sida, men ändå. Synd på så rara ärter, för det hade ju kunnat vara hur mumma som helst.

Jessica på Sapere Aude sa...

Helena, du ligger verkligen på plus fortfarande, efter alla tips som jag slukat och älskat! Detta var ju, dessutom, (som du skriver) ett för dig oprövat kort; ingen skugga faller på dig. Och om jag inte minns helt fel så var det jag som bönade och bad att du skulle berätta vad det var du köpt.

Däremot håller jag med om analysen: upplägget är så himla bra. Det hade kunnat vara så bra. Och antagligen är det bättre än jag ger den credit för. Är som sagt i en lässvacka, och inget känns så där jättelockande.