Vägvisare

Vi läser DN vid frukostbordet. "Har du hört att Gringo Grande fick pris som årets nykomling", säger mitt frukostsällskap.

Klart jag vet. Till skillnad från honom så är jag inte bara en oflitig bloggskrivare, jag är också en flitig bloggläsare. Mycket av mina kunskaper om det som händer just nu kommer snarare från olika bloggares texter än från, säg, tidningarnas hemsidor. Brukar börja med Linda Skugge, Sveriges kanske mest lästa, och i alla fall mest omskrivna, blogg. Det är inte nödvändigt för mig att hålla med om det som skrivs, och i det här fallet kan jag inte ens identifiera mig med det mesta. Den enda aspekten där vi är lika är bacillskräcken. Och det är ju ett ganska osympatiskt drag, men jag håller med till fullo när hon skriver om det nya lortsverige.

Från Skugge brukar jag vandra till Isobel Hadley-Kamptz blogg. Hit går jag för att jag gillar språket. Det låter ju helt löjligt, men jag gillar sättet hon formulerar sig på. Ointresserad som jag är av fotboll, så går borde de texterna gå bort, men det finns en skönhet i språket som gör att jag läser även de inläggen. Även om jag hellre läser om hennes möten med andra människor. Politiskt så håller jag inte med, och den största beröringspunkten måste vara vår gemensamma fäbless för Twin Peaks, och särskilt för karaktären Audrey.

Från Isobels blogg brukar jag vandra vidare. Igår gick turen på ett ganska oväntat sätt - via Johan Norbergs blogg till Natacha Peyres hemsida, bara genom att följa länkarna. Två, på väldigt olika sätt, intressanta personer. Jag fascineras mest av allt av människor som står långt från mig. Här är två personer som gör det - åsiktsmässigt och, kanske tyvärr, utseendemässigt.

Och mellan alla dessa mer udda träffar snubblar jag över såndant som händer i mediasverige. Det är främst de bloggarna jag verkar hamna på. Har inte engagerat mig så mycket i att leta upp bloggar som handlar om annat. Texter och ord, och texter om ord, det intresserar mig.

Men frågan för dagen är: om allt redan diskuteras i bloggsfären vad ska tidningarna då skriva om? Internet har inte lett till det tryckta ordet död, vilket en del trodde. Men vad kommer bloggarna innebära för dagstidningsjournalistiken? Vad betyder det när Linda Skugge med sin blogg är nominerad till stora journalistpriset. Skulle detta, hypotetiskt, kunna häda även den som inte har Expressen i ryggen. Även någon som aldrig blivit publicerad i en tidning? Nya frågor, är säker på att detta diskuteras någonstans, i någon blogg.

//J

Edit: När jag läser det ovan skrivna märker jag att det verkar som om jag bygger min världsbild på bloggsfärens tankefrön. Det stämmer naturligtvis inte. Däremot har det blivit en del av mediekonsumtionen och därigenom en del av det som skapar världsbilden. Men bara en del av flera.