Goin´ fishing

Gah! Gissa om jag gjort allt jag skulle i dag? Och gissa om jag gjort massa annat i stället. Hela vardagsrumsgolvet är uppdelat i pappershögar. Det som eventuellt ska bli skoskåp var fyllt med halvfärdiga tavlor, backar med minnen (Skräp och fint om vart annat. En back var fylld med kvitton och officiella papper, den var inte min, jag slänger allt sånt, säkert inte rätt. Mina minnen består av utrivna tidningsartiklar, fnissiga lappar, fina foton, brev, dagböcker, antecknade viktigheter och antecknade oviktigheter. Huller om buller, men jag vet vilken servett som en gång i tiden luktade av vilken parfym. Även om doften för länge sedan avdunstat. Röran ser inte mycket ut för världen, men just den tågbiljetten från 1991, eller det tuggummipappret från 1992 har signifikans. För att inte tala om den kulturkrönikan som inspirerade mig till stordåd och fritt tänkande) och lådor med halvfärdigheter, en trasig mixer, linjaler och en innebandyboll. Och ett fantastiskt foto på A:s morfar som barn. Han sitter på en gunghäst, och det är vackert. Eftersom en fotovägg är en något som planerats så kommer den bilden ha en given plats. Lycka.

Men klar blev jag nu inte, och visserligen fyllde jag två pappkassar med papper att slänga, och minskade det som ska sparas ordentligt, men klar, nej. Måste försöka fixa det i veckan. På onsdag kommer folk hit, och på fredag åker jag till Göteborg. Well, litet problem. Dessvärre har jag inte skrivit en rad. Och tänker strunta blankt i det nu. Ni som kan er Twin Peaks, vet att rubriken syftar, inte bara på en extremt osmaklig "sport" utan också på den första repliken som yttras i serien. Av Pete så klart, strax innan han hittar Laura på stranden. Ska vika tvätt till resten av serien. Livet är bra.

/J