Den tid som flytt

Kan någon förklara vad grejen är med vintertid och sommartid? Varför tycker - nån - att det är bättre att det är mörkt på kvällen än att det är det på morgonen?

Bara jag som förvirras? Ställde om klockan, men var ändå uppe klockan fem. Gick och la mig igen när jag upptäckte att inga klockor stämde överens. Och här är jag nu - sen, trött och inte alls nöjd över att ha fått en extra timme. Eller har jag förlorat en?

//J

Goin´ fishing

Gah! Gissa om jag gjort allt jag skulle i dag? Och gissa om jag gjort massa annat i stället. Hela vardagsrumsgolvet är uppdelat i pappershögar. Det som eventuellt ska bli skoskåp var fyllt med halvfärdiga tavlor, backar med minnen (Skräp och fint om vart annat. En back var fylld med kvitton och officiella papper, den var inte min, jag slänger allt sånt, säkert inte rätt. Mina minnen består av utrivna tidningsartiklar, fnissiga lappar, fina foton, brev, dagböcker, antecknade viktigheter och antecknade oviktigheter. Huller om buller, men jag vet vilken servett som en gång i tiden luktade av vilken parfym. Även om doften för länge sedan avdunstat. Röran ser inte mycket ut för världen, men just den tågbiljetten från 1991, eller det tuggummipappret från 1992 har signifikans. För att inte tala om den kulturkrönikan som inspirerade mig till stordåd och fritt tänkande) och lådor med halvfärdigheter, en trasig mixer, linjaler och en innebandyboll. Och ett fantastiskt foto på A:s morfar som barn. Han sitter på en gunghäst, och det är vackert. Eftersom en fotovägg är en något som planerats så kommer den bilden ha en given plats. Lycka.

Men klar blev jag nu inte, och visserligen fyllde jag två pappkassar med papper att slänga, och minskade det som ska sparas ordentligt, men klar, nej. Måste försöka fixa det i veckan. På onsdag kommer folk hit, och på fredag åker jag till Göteborg. Well, litet problem. Dessvärre har jag inte skrivit en rad. Och tänker strunta blankt i det nu. Ni som kan er Twin Peaks, vet att rubriken syftar, inte bara på en extremt osmaklig "sport" utan också på den första repliken som yttras i serien. Av Pete så klart, strax innan han hittar Laura på stranden. Ska vika tvätt till resten av serien. Livet är bra.

/J

Skräpkonsumtionens inflytande på humöret

Gårdagens melankoli trängdes undan med - amerikansk skräpfilm. Collegefilm om varulvar i Los Angeles. Visserligen med Christina Ricci, och stundvis underhållande men mest bara konsumtion. Oavsett om det berodde på skräpfilm eller annat så känns livsandarna starkare idag.

Idag: Hemmapysslande. Städa skoskåpet, olja in köksbordet, vika tvätt, sortera semesterbilderna. Och samtidigt med detta: Fundera på en krönika, ett frågespaltsvar och skelettet till ett reportage om palmoljans inflytande på flora och fauna. Förhoppningsvis hinner jag allt detta och dessutom ha några lediga minuter som kan ägnas åt ord som andra skrivit.

/J

Actionladdad vardag

Melankolisk av bara helvete. Det kryper i hela kroppen och jag kan inte avgöra var det börjar och var det slutar. Kan inte heller avgöra om jag vill gå ut, springa en mil eller två, eller lägga mig på soffan och dra en filt över huvudet. Kanske gråta en skvätt. Vet vad jag inte vill - träffa folk. Ensam hemma är jag, men det gör mig inte heller nöjd. Jag vet egentligen vad det är: En förkylning på väg att bestämma sig för om den ska bryta ut eller skita i det. Dricker Yogi-te med likör i, ur högtalarna strömmar Antony and the Johnsons Cripple and Starfish, på gården utanför fönstret virvlar gula löv, och i mitt knä ligger ena katten och snarkar. En kombination som kan få vem som helst att känna sig lyckligt vemodig. Men jag är inte på humör för det här humöret! Jag vill vara stark, frisk och pigg. Jag vill vara fylld av energi, redo att ta mig an... allt!

Vill förresten poängtera en sak. Det är inte höstdepp. Det ligger inte för mig. Ovan nämnda sysselsättningar och en del andra, som rött mustigt vin, linsgrytor, sällskapsspel, ohämmat surfande, skratt, böcker och bobyggande kombinerat med varma halsdukar, tjocka tröjor, raggsockar, rutiga kjolar, rosiga kinder och kärlek är ju enbart bra saker. Gillar inte att frysa, men det gör jag å andra sidan på våren också - och då kombinerat med olust och prestationsångest.

Sheisse, läser det jag skrivit och bestämmer mig för att sluta där. För din skull. Jag beklagar sliskigheten. Det får bli soffan, men först där avgör jag om det är dags för dålig teve eller riktigt tjock bok. Beror på hur kall jag är om händerna - fryser jag för mycket får det bli teve, gör likören mig varm blir det bok.
/J

Vägvisare

Vi läser DN vid frukostbordet. "Har du hört att Gringo Grande fick pris som årets nykomling", säger mitt frukostsällskap.

Klart jag vet. Till skillnad från honom så är jag inte bara en oflitig bloggskrivare, jag är också en flitig bloggläsare. Mycket av mina kunskaper om det som händer just nu kommer snarare från olika bloggares texter än från, säg, tidningarnas hemsidor. Brukar börja med Linda Skugge, Sveriges kanske mest lästa, och i alla fall mest omskrivna, blogg. Det är inte nödvändigt för mig att hålla med om det som skrivs, och i det här fallet kan jag inte ens identifiera mig med det mesta. Den enda aspekten där vi är lika är bacillskräcken. Och det är ju ett ganska osympatiskt drag, men jag håller med till fullo när hon skriver om det nya lortsverige.

Från Skugge brukar jag vandra till Isobel Hadley-Kamptz blogg. Hit går jag för att jag gillar språket. Det låter ju helt löjligt, men jag gillar sättet hon formulerar sig på. Ointresserad som jag är av fotboll, så går borde de texterna gå bort, men det finns en skönhet i språket som gör att jag läser även de inläggen. Även om jag hellre läser om hennes möten med andra människor. Politiskt så håller jag inte med, och den största beröringspunkten måste vara vår gemensamma fäbless för Twin Peaks, och särskilt för karaktären Audrey.

Från Isobels blogg brukar jag vandra vidare. Igår gick turen på ett ganska oväntat sätt - via Johan Norbergs blogg till Natacha Peyres hemsida, bara genom att följa länkarna. Två, på väldigt olika sätt, intressanta personer. Jag fascineras mest av allt av människor som står långt från mig. Här är två personer som gör det - åsiktsmässigt och, kanske tyvärr, utseendemässigt.

Och mellan alla dessa mer udda träffar snubblar jag över såndant som händer i mediasverige. Det är främst de bloggarna jag verkar hamna på. Har inte engagerat mig så mycket i att leta upp bloggar som handlar om annat. Texter och ord, och texter om ord, det intresserar mig.

Men frågan för dagen är: om allt redan diskuteras i bloggsfären vad ska tidningarna då skriva om? Internet har inte lett till det tryckta ordet död, vilket en del trodde. Men vad kommer bloggarna innebära för dagstidningsjournalistiken? Vad betyder det när Linda Skugge med sin blogg är nominerad till stora journalistpriset. Skulle detta, hypotetiskt, kunna häda även den som inte har Expressen i ryggen. Även någon som aldrig blivit publicerad i en tidning? Nya frågor, är säker på att detta diskuteras någonstans, i någon blogg.

//J

Edit: När jag läser det ovan skrivna märker jag att det verkar som om jag bygger min världsbild på bloggsfärens tankefrön. Det stämmer naturligtvis inte. Däremot har det blivit en del av mediekonsumtionen och därigenom en del av det som skapar världsbilden. Men bara en del av flera.

Försvinnanden

Det var nästan en månad sedan jag skrev senast. Skandal. Har visserligen tillbringat två veckor av denna månad på andra sidan världen utan tillgång till dator, men nån slags skandal är det väl ändå. Jag lovar att skärpa mig - cross my heart and hope to die.

Risken finns dock att jag försvinner in i en nyliberal dimma - efter alla skriverier om Ayn Rands Och världen skälvde så kände jag mig manad. Eller, come to think of it, debatten om boken har väl pågått se senaste decennierna, det är väl snarare Timbros lansering av pocketen och den efterföljande debatten som genererat skriverier. Hursomhelst så fick det mig väldigt nyfiken, och igår köpte jag 1300 tätskrivna sidor. I går kväll kom jag till sidan 21 innan jag somnade, men jag skyller på att det är var fredag. Har roat mig med lätt (som i lättläst, inte nödvändigtvis lättsam) lektyr den senaste tiden, det tenderar bli så när man är på resande fot; Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist, Hjärtat är bedrägligast av allt av JT Leroy och Bara sedan solen sjunkit av Johanna Sinisalo. Kan rekommendera alla tre, på ganska olika grunder. Bäst tyckte jag nog om den sistnämnda.

Men nu är det som sagt andra bullar som gäller. Min vana trogen har jag dock flera läsningar på gång - och jag kommer blanda Rand med Marilyn Mansons självbiografi (The long hard road out of hell, med Neil Strauss). Tror inte det är någon större risk att blanda ihop de två verken, men vem vet - jag kanske blir förvånad?


//J

Lättköpt

Det krävs inte mycket för att jag ska falla. Läser bloggarna från bokmässan (min avundsjuka är inte mindre nu än den var för elva timmar sedan) på Expressens och DNs hemsidor. Expressens är lite småroliga, men jag väntar på att bloggarna (Isobel Hadley-Kamptz och Björn af Kleen) ska börja gå åt ena eller andra hållet - det ärkelitterära eller det Expressengöttiga. Jag hoppas på det första. Just nu är de lite ljumma, men eftersom jag läser Isobels blogg i vanliga fall också, så vet jag att den tjejen besitter råhet och känsla. Väntar alltså på att det ska ta fart - och hoppas det blir bättre innan söndag.

DNs däremot. Jonas Thente. Åh - uppdatera oftare! Vet inte vad det är som gör att det känns som om jag får flipperben bara av att läsa om dina. Du får det att låta avskyvärt. Underbart. Får mig naturligtvis att vilja åka dit ännu mer.

//J

Lasermus

Hahahaha! Lasermus! Vilket fantastiskt roligt namn. Låter urporrigt. Lasermus! Gapskrattar - lika mycket åt namnet som åt hur roligt min pussy-cat uppför sig när lasermusen blinkar rött.

//J

Listmani

Idag har jag inte jobbat. Okej, jag har suttit på min plats, några kolumner i några excelldokument blev några riktigt skapliga diagram, som jag drog några, kanska alltför långtgående, slutsatser ur. Men mina tankar har varit annorstädes. För varje kolumn som blev en stapel har jag skrivit saker som "Silvertejp. Tvättmedel. Roller (som senare ströks). Läppbalsam. Myggnätet. Gasbinda. Extra shorts. Svarta klänningen." Ni ser - klockren packningslista. Lista över saker som bara kommer, och som biter sig fast som en ettrig sexåring och inte lämnar mig ifred förrän jag gjort något med dem, det vill säga, skrivit ner på lista. Och nu är jag hemma, och kan alltså göra det jag velat göra hela dagen, hela veckan. Men nej. Hade för ett vagt ögonblick glömt bort att jag hatar att packa.

Men satt champagnen på kylning, det har jag. För om bara A kommer hem ska det firas: semester! På söndag går färden mot äventyret Borneo. Lovely!

//J