Mitt eget café, mitt bokcafé

Jag nämner ju nedan att jag blev intervjuad av tidningen viLÄSER, med anledning av att de var på Bokhoras bokkollo härom månaden. Artikeln avslutas

För Jessica har mötet med andra bokälskare blivit en sådan genomgripande upplevelse att hon nu sagt upp sig från sitt väletablerade jobb i Stockholm, köpt en gård i Skåne och ska flytta dit med hund och man för att öppna ett bokcafé där samtalet ska fortsätta.

Först fnissade jag lite när jag läste det. Att se liksom livet och drömmen (jag menar egentligen Livet och Drömmen, men det blev så högtidligt att skriva det) formulerad så där. Och dessutom: ge bokbloggeriet och allt vad det medfört (kollon! cirkeln! samtal!) äran för något som varit min dröm sen ååå jag var elva? Men så kom jag på att det ju är alldeles korrekt sammanfattat, och att detta är precis det jag sa när vi pratades vid på telefon någon vecka efter kollot. Det uppvaknande som bokbloggeriet (kollon! cirkeln! samtal!) medfört var åtminstone en starkt bidragande orsak till att jag vågade. Ety: det finns andra där ute.

Ni som följt den här bloggen vet att jag redan har flyttat, vad ni kanske inte visste var att det var ett bokcafé det hela kommer leda till. Mer om den resan kan du läsa på min bokcaféblogg. Där postar jag inte bara bilder på rasande smaskiga fluffins och ondgör mig över momsdjungeln - där lägger jag pussel med verkligheten (ni vet: Verkligheten), ett pussel som ska bli ett bokcafé, där samtalet ska fortsätta.