26 februari 2009

Plötsligt framstår det så tydligt

Jag sitter just nu i det rum som nu är biblioteket (om än ofärdigt). Katten ligger i fönstret och sover (men idag på en gammal filt, inget solgass här inte), utanför viner vad som skulle kunna förväxlas med höststorm, en kandelaber står på golvet och sprider ett varmt sken. Och bredvid mig är ena delen av ena bokhyllan fylld. Olästa titlar, ej genreindelat (mer än att det uteslutande är epik) och de fyller så många hyllmetrar. Kan återigen konstatera att jag de senaste åren - när jag ständigt släpat på min lektyr ety boken jag läser går dit jag går - mestadels läst pocket. Och tydligen har jag valt bort även en del tegelstenar i pocket. Sjukt ytligt (eller ergonomiskt smart?), hur som helst innebär det att olästhyllan är sprängfylld av tjockisar. Och det ser ju så himla mycket ut. Det är det också: jag är en samlare. Blonde, Drood, Dr Norrel and Mr Strange och Shakespeares samlade verk, trängs således. Phu, kanske bäst att börja med en enda gång. För jag kan inte lova att inte handla mer innan alla dessa är utlästa. Men jag lovar att inte köpa en enda bok på bokrean i år. Gott så.

3 kommentarer:

Magix sa...

Hah, även jag har Susanna Clarkes tjockis oläst hemma - och dessutom i inbunde form! Hjääälp!

Piratdrottningen Alwilda sa...

Jonathan Strange & Mr. Norrell går förvånansvärt fort att läsa med tanke på hur tjock den ser ut att vara. Dessutom tror jag att den är min absoluta favoritbok någonsin. Mannen med tistelfjunshåret hemsöker mig fortfarande. Och Arabella! Vilken kvinna! Min idol, tror jag bestämt.

Jessica på Sapere Aude sa...

Magix: jag har den i storpocket, lite lättare än inbundet, förvisso, men eftersom den hunnit komma i pocket (lillepocket) under tiden så känns det lite ergonomiskt onödigt. Förvisso gillar jag storpocket bäst av formaten.

Alwilda: jag tror dig! Den står oläst enbart på grund av att den inte fått plats i handväskan :-). Men den skapar läslängt, minsann. Och inte mindre efter din kommentar.