13 april 2008

Otroligt gott, inte så nära

Alltså, på tal om varelser som inte finns på riktigt: finns "Körslaget" på riktigt? "Brolle till attack på Bentzing." Är det på riktigt. Nej, jag trodde väl det. Phu.

Aftonbladets hemsida idag handlar dessutom nästan uteslutande om kroppar. Kroppar och Körslaget. Så är det nästan alltid, no?

Idag tar jag en favorit i repris: Saffransté. Världens godaste. Och ett sånt vackert ord. Saffran. Saffran, Saffran, Saffran (jo, jag vill nog skriva med versal inledningsbokstav). Jag gillar ju inte det där med humor något värst, men de där två fulla damerna, britter om jag inte minns fel, visst hade den ena en dotter som hette Saffron (hm, eftersom jag inte minns seriens namn kan jag inte googla, och utan googling är det omöjligt att stava rätt till namn, så: hoppsan. Felstavat?)? Och så Jonathan Safran Foer naturligtvis.

Undrar om man får döpa barn till Saffran i Sverige. Jo, titta, på SCBs namnstatistiksida hittar jag: Det finns 11 kvinnor som har förnamnet Saffran . Av dessa har 6 namnet Saffran som tilltalsnamn/förstanamn. Ingen man i Sverige heter ännu Saffran.

JSF ja, påminns om att min man (som ju inte heter Saffran) tjatat på mig att jag ska läsa Allt är upplyst. Han tyckte ännu bättre om den än Otroligt högt och vansinnigt nära. Långt borta men nästan här. Typ i närheten. Äh, jag menar Extremt högt och otroligt nära, men ni ser: utan google hade det inte gått. Den är omöjligt att minnas rätta namnet på. Nå, den sistnämnda (onämnbara) har jag läst. Gillade mycket mycket. Fint som snus. Ännu ett märkligt uttryck. Var kommer det ifrån? Något som skulle gå att googla, naturligtvis, men nu var det ju det där saffranstéet som kallade. Hm, jag är inte så förtjust i snus, alls. Ogillar mycket. Så nu tycker jag vi bestämmer att det hädanefter heter fint som saffran. Åh, saffranspannkaka på Gotland. Gott! Och saffransglass. När har jag ätit det tro? Har jag ätit det? Hm. DET är i alla fall en sak jag inte kan googla.

Alltså, jag gillar saffran i alla former. Det godaste vinet jag någonsin druckit var ett dessertvin smaksatt med - ni gissade rätt - saffran. Ibland gör jag linsgryta med saffran. Det är ohyggligt gott. Ska vi slå fast att saffran är min favoritkrydda? Jag tror vi kan göra det. På Zanzibar - the spice island - i vintras skulle jag köpa saffran. Den var dock utblandad med salt i proprtionerna skitmycket salt - nästan ingen saffran, så den har jag inte riktigt förstått hur jag ska använda. Kanske salta in citroner? I Ungern köpte jag hel saffran, den smakade ingenting. Så än så länge köper jag de små små fodralen på ica. En gång när jag köpte linser och saffran frågade kassörskan om jag inte hade glömt köpa mjöl. Och visst: lussebullar är ju vansinnigt gott det också, men slår inte min saffransdoftande linsgryta.

Så: i frågan om vad jag tycker bäst om, Körslaget eller saffran vinner saffran. Detta trots att det enda jag vet om körslaget är det jag råkat se på kvällstidningarnas hemsior.

Té var det, ja.

7 kommentarer:

Martina sa...

Serien du skriver om heter Absolutely Fabulous, och ja, dottern (som spelades av Julia Sawalha, också Lydia i BBC:s miniserie Stolthet och fördom) hette mycket riktigt Saffron.

Saffron Monsoon, till och med.

Arina sa...

Underbar tv-serie. Avskyr saffran.

Lisa sa...

Du kan vara glad om det är äkta saffran saltet är utblandat med (skriver den luttrade som köpt fulsaffran på fyllan som ung och oskyldig turist). är det billigt är det inte saffran lyder den enkla regeln.

Har just ätit en gudagiod yoghurtpudding med (äkta spansk) saffran och kardemumma.

Jessica på Sapere Aude sa...

Jag misstänker fulsaffran, aka "gul färg". Tror inte ens det är gurkmeja. Ah, well.

Yoghurtpudding med saffran och kardemumma, minsann?

Jessica på Sapere Aude sa...

"Saffron Monsoon", ett plus ett blir inte alltid två, eller?

K sa...

Saffransglass är bland det vackraste som finns...

Ylva sa...

Paella med saffran då!? Aioli? Jag föredrar saffran i mat, inte efterrätter. Eller, förresten, man kan ha det i princip vad som helst. Varför välja?

Jag brukar köpa ett te som hetter "Lussete", som således bara finns att köpa juletid (men jag brukar köpa fyra hg som räcker året om), med saffran och rosépeppar, mycket gott med lite sting i.