Och förresten. Visst är det mycket som måste sägas, mer som sägs, men till vilken nytta när det faller tyst ner i grön mossa täckt av damm, av snö, av regn, av tristess. Av ångande skogsdofter, mottaget endast av Vildvittran, Mårran av barnet som bor under trappan. Ord och bokstäver ner i myllan, meningen trampas ner av civilisationen. Vad är det för mening? Skrika högst, viska tystast, artikulera klarast. Om det bara är för en, ge mig avsikt.

/J