Mina dåliga sidor

Man har ju skrivit en del presentationer i sina dar... (och med "man" menar jag lite generellt "jag, samt alla andra som upplever samma sak", inte nödvändigtvis män) ...och jag börjar känna ett behov av att variera mig. Den här gången bjuder jag på det som aldrig hamnar i mitt cv:

• Jag är alltid sen. Det är inte för att jag inte bryr mig om andra stackare som tvingas stå och vänta på mig, utan bottnar i en extrem tidsoptimism. Folk blir med all rätt irriterade på att jag aldrig bättrar mig, och kanske ännu mer irriterade för att jag aldrig verkar missa något i alla fall: Är jag en halvtimme sen till bion, har tekniken krånglat så att filmen är lika sen. Har jag minimal (okej, "icke existerande") marginal tills det att tåget går, lyckas jag ändå på något sätt hinna med. Förvisso astmatiskt kippande efter luft, och våt av svett efter en spurt som borde varit fysikaliskt omöjlig för någon med min usla kondition. Vilket leder oss till...

• Jag tränar aldrig. Det är inte det att jag vägrar förstå att motion är bra för kroppen. Jag är nog mest lat... euhm, bekväm av mig. Jag gillar faktiskt att röra på mig; tycker om att promenera, simma, cykla... springa korta sträckor i ren glädje över känslan av spring i benen… Men så fort jag mentalt förknippar rörelse med "träning" blir det jättetråkigt. Tipsa mig gärna om hur man ska bära sig åt för att tycka träning är roligt!

• När jag skriver e-post (och uppenbarligen även blogginlägg) överanvänder jag ofta de tre små punkterna ("..."). Det är antagligen för att jag vill antyda eftertänksamhet, eller vill framstå som lite underfundig. Även parenteser förekommer ofta. Jag gillar parenteser som en form av inskjutande beskrivning, eller kommentar av sido- eller underordnad betydelse till styckets huvudpoäng.

• För att vara estetiskt intresserad, så missbrukar jag allt för ofta animerade giffar som smileys på MSN Messenger. (Rädda mig från det genom att använda Google Talk istället!)

• För att vara utseendefixerad är jag väldigt otrendig när det gäller kläder. Det har delvis med att göra att jag inte ids bry mig om vad som anses vara inne. Sedan tycker jag även att det är skittrist att shoppa kläder. (Inredningsprylar är så mycket roligare! Ingen provrumsångest...)

• Jag tycker ändå att min egen smak är bäst (ja, nästan den enda rätta), och delar gärna in saker i "god och dålig smak". Fast jag egentligen vet att det bara finns "olika smak". Men ändå. Det är fult med spetsiga skor (jo!), man måste inte alls ha gardiner i alla fönster, folk som vill se ut som Britney Spears/Paris Hilton/valfri annan bimboklon är loosers, dokusåpor och kvällstidningar är fördummande och använd aldrig typsnittet Comic Sans!


Okej, det här var säkert inte alla mina dålig sidor. Men jag vill inte göra inlägget alldeles för långt, så jag avrundar här. Vill du tillägga något – lämna gärna en kommentar! För, som Buddha ska ha sagt, så ska man betrakta en person som påtalar ens brister som en människa som visar vägen till en dold skatt. Genom insikt kan man sträva efter förbättring.

Och just så vill jag även att du, käre läsare, ser på mig sedan när jag här skriver hur du ska tycka och tänka för att bli lycklig. ;)

/S