S mister sin bloggoskuld

Dags för mig att hoppa in i bloggträsket. Om du frågar mig varför, var svaret från början ”för att jag har ett stort behov av att skriva, som jag annars inte känner att jag får utlopp för” eller ”för att jag vill göra tidning – det saknar jag enormt mycket!”.

Webbloggar är så enormt mycket mer utbud än efterfrågan. Bloggare skriver för sin egen skull – inte för (den eventuelle) läsarens. Om någon läser det, och kanske till och med reagerar på det och återkopplar, får det uppfattas som en bonus. (Just den här bloggen, min och J:s, är faktiskt just nu så wild and crazy att den saknar ett statistikredskap att berätta för oss om någon någonsin råkat surfa hit.)

Nej, de flesta bloggar saknar allt vad målgruppstänkande heter. Om man inte räknar ”den som råkar vara intresserad” som en målgrupp.

Med detta utrett, så är det dags för mig själv att kasta min in i den här världen. Men jag vet inte längre om det beror på min längtan att få skriva – för då borde jag ju satt igång för länge sedan. Och inte tror jag att det kommer bli någon nättidning av det heller. Inte i det här forumet. Så, varför?

Någonstans hoppas jag nog ändå på en målgrupp. I en av förnuftet nedtryckt del av mig själv, tänker jag kanske att jag – när jag väl kommit in i flytet – ska lyckas skriva något som fångar någons intresse. Min vanliga drivkraft, som den empatiska elitist jag är, är förstås att dela med mig av mina väl genomtänkta sanningar, och genom dem göra livet bättre för alla kloka nog att ta till sig av min visdom. [ironisk smiley borttagen av blogspots självkännedomskontrollsrobot]

Hm. Egentligen hade jag tänkt att presentera mig själv i mitt första blogginlägg. Men det blev istället en metablogg… om bloggande. Där ser man. Om nu inte det här blir både mitt första och sista inlägg, kanske en presentation dyker upp så småningom. (<-- cliffhanger)

/S