Jag vill inte vara med

Det tog emot att skriva. Eller rättare sagt: viljan fanns men inte modet. Ännu ett långt hål av ingenting, det är visst omöjligt att göra något regelbundet? Har precis blivit läst lusen av (vad betyder det?) av en nära och jag är ledsen. Eller precis är väl relativt, det var två dagar sedan nu. Två dagar av sorg. Och av ilska, och oro. Ångestklump i magen, ångeststickningar i armarna. Varför ska det vara så svårt? Är hela jävla livet en balans på en smal jävla tråd, som hålls uppe av dansande björnar? I så fall så är det för svårt, i så fall vill jag inte vara med. Det är så fruktansvärt orättvist. Jag känner mig kasst behandlad. Kasst, för jag är inte dum, jag är inte fel, jag är inte äcklig eller överlägsen. Inte med mening i alla fall.

/J

28 december klockan 16.47