För all del

Har städat skrivbordet, fanérytan är tom och glänser. Molnen, som jag ser skymta genom fönstren i kontoret på andra sidan gången, lyses upp av en sol som jag hunnit vänja mig vid under de två dagar den visat sig den här veckan. Den var borta i morse, nu är den tillbaka. Märker att jag är väderfixerad. Men jag har aldrig påverkats så starkt av väder - av ljus och mörker, kyla och värme - som den här hösten och vintern. De senaste veckorna är ett töcken. Ett töcken av för mycket av allt, utom ljus och sömn.

Har alltid skrattat överlägset åt dem som säger att "för mycket av det goda är av ondo". Har alltid sagt - ge mig mer! Om jag gillar - ge hit. Om jag inte gillar - låt bli. Jag lutar åt att jag kanske haft fel. Kanske är det i rimliga mängder som är bättre? Lagom. Fan så trist. Nä, jag säger fortfarande: Ge mig mer. Ge mig så mycket mer att jag kan ge. För jag vill ha, och jag vill att andra ska ha. I Östermalmshallen sitter gamla (mycket gamla) tanter på bänkar och stirrar på överflödet. Utanför sitter gamla män (inte lika gamla, skenet bedrar) och stirrar på samma överflöd. Med den skillnaden att det överflödet inte är deras. Märk att skillnaden inte är könsmässig, detta är den observation som gjordes av mig idag, det råkade vara tanter inne och gubbar ute. En annan gång är det en småbarnspappa inne och en ung tjej ute. Det hör inte hit.

Vad som hör hit är att Handelns Utredningsinstitut tror att vi kommer spendera 5000 spänn per person i julhandeln. Det är galet, wicked crazy. Typiskt att lyx måste kosta. Jag faller ju nämligen in i kategorin som säger att jag hellre väljer det bra än det dåliga, hellre det goda än det äckliga och hellre de skinande än det smutsiga. Men allvarligt människor: Hia er! Nån måtta, om jag får be? Finsmakare vik hädan, här är det överflöd á la Baccus och romarna som gäller.

Glamourvegan med rättvisepatos och lyxkänsla. Låter som ett reklambudskap. Vad som säljs? Jag.

/J