Idag på pendeltåget läste jag i fina, fina Atmospheric Disturbances av Rivka Galchen. Plötsligt fnissade jag till och såg förläget upp. Mannen mitt emot läste Terry Pratchett och plötsligt fnissade även han till, och såg sig förläget om. Vi hade båda hörlurar och jag hörde inte hans fniss, bara såg. Han missade nog mitt, men det var fint, så fint.
Åh, och för att kolla in boken lite mer, gå in här. Jag gillar böcker med egen hemsida. Och den här boken är läsa-med-penna-i-handen-hitta-nya-favoritavsnitt-mest-hela-tiden-fin. Det är inte dåligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Åh - såååå fint!
Jag högläser Pratchetts Feet of Clay för K här i kvällningen och min fot på hennes mage indikerar fnissnivån i den händelse det hela skulle vara ett ljudlöst uttryck för pur boklusta :)
Jag undrar vad de läsande pendeltågspassagerarna skulle säga om jag bad att få sätta en fot på deras mage för att avläsa vilken stämning de är i när de läser!
Skicka en kommentar