Jord, eld, vind och vatten

Igår var jag på en namnceremoni för ett litet barn. Inte ett kristet dop, utan en ceremoni där det mer var moder jord som stod i centrum. Eller i centrum stod så klart barnet och hennes mammor och syftet var att ge henne jordens, vindens, vattnets och eldens olika styrkor och temperament. Skeptiker som jag är - av födsel och ohejdad vana, som man säger - så försökte jag intellektualisera och ironisera. Det gick i trettio sekunder sedan insåg jag att detta bara var fint. Vi stod ute, vid en sjö, bredvid ett berg i en cirkel. Det sjöngs och skrattades och gräts och älskades. Ja, det var fint. Jag minns tillbaka ett tiotal år när det var legio att lördagarna spenderades utomhus i takt av trummor. Det livet lämnade jag. Har inte blivit mer skeptisk, var det nog då också. Därför var det ännu mer underligt, och trivsamt, att jag kände mig hemma i situationen. Jag hade inte varit med om just detta, förr, men orden och symboliken var snarlik.

Hur som helst en fin ritual över ett fint barn och tillsammans med fina människor.

/J

Små små saker

Tänk så annorlunda ljud är när man verkligen lyssnar efter dem. En brasa sprakar men kan också ryta. Våren kan sannerligen larma och i tystnaden och mörkret kan minsta lilla ljud fortplantas och förstoras. Jag är besatt av mitt nya boende. Jag analyserar varenda detalj, timmar spenderas åt att känna efter, lukta, smaka. Idag regnar det och jag lyssnar efter vilket ljud regnet gör när det rinner ner för rutan. Inte ljudet när vattendroppen slår mot glaset - det är tydligt urskiljbart, utan det glidande, långsamma tårljudet. Jag går ut i regnet och lyssnar efter det där. Det går inte att fånga. Men dofterna däremot. Chockad står jag kvar, låter håret bli fuktigt. Andas. In. Ut. In. Ut. Fylls.

/J

Ryktet om min död

Jo, ryktet om min död är betydligt överdriven. Har varit borta från världen, inte bara bloggvärlden, utan överallt ifrån. Är fortfarande, men på väg tillbaka, tror jag. Mycket har varit annorlunda, en del är det fortfarande. Jag har inte jobbat sedan i augusti, har lämnat Stockholms innerstad för bondvischan (traktorer och hästar skymtar utanför fönstret, grannens tupp gal som en galning, bilen parkeras utanför ladan. Vår lada!). Om en och en halv månad börjar jag jobba igen - å, kluvna känslor. På vischan kommer jag stanna. Och med detta meddelas: I´m back.

/J