Damn good coffee!

Så sjukt gott med kaffe. Så sjukt gott kaffe! Starbucks Sulawesi, extra bold. Kanske har jag aldrig till fullo förstått agent Cooper förrns idag? Trist nog varken KRAV- eller Rättvisemärkt vilket annars allt kaffe som kommer över tröskeln - eller för den delen läppen - är. Undantaget, är just ett undantag, men just idag känns det okej att inte agera världssamvete.

Och härmed svär jag att även fortsättningsvis bara dricka kaffe i måttliga mängder, så att varje kopp blir just en Cooperorgie i smaksensation. Passar även på att svära på att aldrig mer dricka jobbets automatkaffe, förvisso både KRAV- och Rättvisemärkt men ljusår från att smaka... kaffe, så det hjälps inte. Mina kollegor dricker i pappmuggar, de flesta. Påste, äckligt kaffe, pappmuggar (då pratar vi inte Starbuckskaffe en höstdag i New York, inte den sortens pappmugg som tills för några år sedan inte fanns i Sverige utan för mig så otroligt starkt var förknippat med världens bästa stad, utan små torftiga flärpförsedda tråkmuggar som kan göra vem som helst deprimerad) hur smått kan det bli, hur osensuellt, hur vardag?

Kanske är det just det att jag inte får så många smakupplevelser just nu som gör att jag blir besatt av de jag får? I fredags ägnade jag tjugo minuter åt att välja kolsyrad lågkaloridryck. En liten i veckan, på helgen, för att markera helg, hade jag tänkt. Cider? En vanlig cola light? Nya skojiga Fantavarianter? Fun light-saft (eh nej, aldrig, däremot kanske ICAs variant som åtminstone inte smakar diskmedel/toarent)? Jag la först den ena i korgen, tog upp, bytte ut, bytte igen. Gick mot kassan, ångrade mig, gick tillbaka. Tog först en osockrad cider, för det var det jag var sugen på - den höstiga, vuxna smaken. Men eftersom den innehöll fem kcal/dl så byttes den mot Fanta i äpple/päronsmak som blott innehöll tre. Den var nära att stryka på foten till förmån för dem som innehöll en eller färre. Ni hör ju hur det blir, besatt, galet. Men så gott det var! Den bubblande, syrligt söta drycken. Nästa vecka ska jag välja cidern och dricka i kristallglas. Och på söndag ska jag dricka kaffe igen.

DN hade inte kommit, varför händer det så ofta på söndagar? Till vår förvåning och förtjusning hade vi glömt att ta in gårdagens tidning, och eftersom jag på helgen mest hänger mig åt kultursidorna så gjorde det inte så mycket, även om jag verkligen gillar Söndags-DN. Men ni ser ju ovan, jag är, nuförtiden, glad åt det lilla.

/Jessica