Bryta rygg, vacker tass

Tänk att en logga kan göra en så glad. På långt avstånd såg jag att A kom bärande på ett karakteristisk brunt paket med röd text: en bokförsändelse! I paketet låg blott två böcker: Babian av Naja Marie Aidts och Aktivering: smart lek med din hund av Nina Roegner. Om Babian kan jag inte säga något ännu, ety det är bokcirkelbok och reglerna vi har är sådana att det är strängeligen förbjudet att yppa ens en uns av känsla inför boken vi ska läsa.

Om hundboken kan jag bara konstatera att jag blev väldigt pepp av den, och satte mig genast i arbete med att lära Boo att sitta fint. Hon tittade på mig som om hon tänkte "hörru, vi tränar redan sitt, ligg, kom, stanna, varsågod, fånga, gå fint och vacker tass. Kan jag inte få reda ut dem innan vi börjar på nytt?". Hon har onekligen en poäng där. Jag påminde henne inte om att vi också busrusar, spelar hazardspel, övar att hoppa upp på husses rygg och tränar på att vara nonchalanta i okända miljöer. Som igår när vi åkte in till staden och tittade på allt folk. Mer än en person poängterade att hon vill hälsa på alla. Jorå. Inga gubbar med käpp bara, dem måste hon ha dåliga erfarenheter av för dem är hon rädda för. Gubbar utan käpp med godis i fickan funkar ibland.

Häpp. Kolla, nu blev det valpbloggen i alla fall.

På det hela taget ganska fint

Hundböcker, trädgårdsböcker och så en bok om djurparker och religion. Så ser det ut just nu. Yann Martells bok om Pi tror jag förvisso bara handlar om djurparker och religion i början, men längre än så har jag inte kommit. För nej ack nej: just nu går jag utomhus med stora (STORA) tjocka trädgårdsboken och försöker identifiera de sprittande växterna. Samt försöker identifiera om de kräver någon vårlig action såsom beskärning eller gödsling. Denna våren står inga sticklingar och småplantor i fönsterkarmen på tillväxt, ety hela tomten är ny och varje dag bjuder överraskningar. Ljuvligt på det hela taget. Häromdagen beskar jag en pil. En pil! Ni förstår ju: jag har bott vid en landsväg i hela mitt liv, och sett människor komma och gå. Bara en tidsfråga tills jag lär känna en Nils, Mor Akka flyger dagligen över mitt huvud.

Hundböckerna är inriktade på inlärning och uppfostran medelst shaping och snälla metoder (aka köttbulle i fickan-metoden). Klickerövningar och trixinlärning. Valpen har blivit stor, och just nu är det allt för roligt att lära in vacker tass och gå fint i kopplet och busrusa (vi gillar att busrusa) för att ha långa lata sessioner i soffan. Jag får en helt ny vokabulär och från husets alla hörn hörs "Kom" följt av ett klick.

Ja, det är alltså vad den sedvanliga lästiden går åt till, det och genomtitt av Arkiv X. Mycket finns att göra på gården, men snart! snart! pubbar jag bild på bibblot, för tro´t eller ej: efter ett fynd i form av en illgrön ryamatta i stallet har bibblot halkat ner till det rum jag helst inte sitter i. Ryan hamnade framför soffan i det rum som förhatligt fått namnet teverummet, och med lite matchande pynt förvandlades det rummet till en oas av läsvänlighet. Det är alltså dit jag släpar mina högar. Nåväl, jag hoppas att jag ska få ordning på bibblot snart, för hejja! ett drömrum i vardande (och allra senaste deadline är när finaste bokcirkeln kommer hit om två veckor).

Dessutom har ju dagarna förvandlats till arbetstid igen, thank god. Trodde jag gillade ett slackerliv, och det är väl okej ett tag men nu: kavlar upp skjortärmarna och hugger i.

Jag förstår att en eller annan möjligtvis hittat hit via artikel i tidningen ViLäser: Välkomna ska ni vara. Ge er gärna till känna i kommentarerna, ety I do like kommentarer.

Tappat lösentord, upphittat ursprung

Röra! Det är en enda röra. Varenda grej är i vägen och hur kan det kännas som om huset är fyllt med mer grejer nu än innan de där miljarders flyttkartongerna fylldes och prydligt staplades på varandra i ena rummet? Soffan barrikaderas av täcken och filtar och mitt i allt en hund som - jag svär - är 50 procent större nu än för tre veckor sen. Hon stökar ner, det kan inte förnekas: strumpor, och ben, och tuggleksaker, och bollar. Plus att hon flyttar saker: halsdukar, tidningar, tofflor. Valp kombinerat med flyttstök gör situationen inte alltigenom fantastisk. Men en vecka: sedan stök på nytt ställe.

I packningsprocessen ingår att gå igenom och packa om en del kartonger som stått sedan förra flytten (för bara drygt två år sedan). Och idag hittar jag spåren av mitt förflutna, nyckeln till varför Skåne: mormors salt- och pepparkar formade som gäss. De har inte fått bo framme här i torpet, men kanske nu, kanske känner jag - vi - att de kommer till sin rätt i Skåne, home of gäss. Mormor har varit död i tio år, men hon dyker ändå upp titt som tätt. I julas gjorde jag senapsaubergine (i stället för dito sill, mycket populär) och medan jag stökade hittade jag en förpackning senapsfrön. De kostade 1,50 när de köptes. När mormor köpte, för alltså mer än tio år sedan. De var torkade och förpackningen obruten: jag la i några, för syns skull. Och, som det visade sig, för smaks skull. Aldrig har senapsauberginen varit så full av smak. Hade den varit en tacosås hade den fått epitetet hot. Fram till för några år sedan hade jag mormors micro och mormors dammsugare. Båda spred en härlig doft av Röd Prince när man använde dem. Kan sakna det lite när jag micrar något.

Förlorade mitt lösenord till blogger, tänkte att jaha: det var det, kul så länge det varade. Men precis som med bankomatkortskoden som jag förlorade förra veckan så kom den till mig under natten. Och nya numret av Filter har äntligen funnit vägen till min brevlåda.

Veckans tema kanske är återfunnet?

Men alla andra får ju!

Valpen har lärt sig ett nytt trick. Hon lägger huvudet på tassarna, suckar djupt, stirrar på mig och säger:
- Du hatar mig.
- Men lilla gumman vad i hela världen menar du? svarar jag.
- Du leker aaaaldrig med mig.
- Men vi kom ju precis in, vi har ju sparkat boll, kastat pinne och busrusat i en timme, alldeles nyss.
- Men du gosar aaaldrig med mig. Inte sen i morse.

Ja okej då, visst kan vi mysa lite. *plockar fram Margareta Subers Charlie som lämnades med bara tio sidor kvar i morse* Jag är inte alltid svårövertalad.

Nej men jag ändrar mig ju hela tiden. Första boken jag läser blir inte Mircea Cartarescu (sorry lat, inga specialtecken) utan "Första valpskolan" ety vi hoppas på tillökning. Helt förbluffade framför storköpets utbud av tuggleksaker och bitmojänger fick en liten tygknut (i rastafärger!) och en påser valpgodis "Puppy love", (hjärtformat!) följa med i korgen bredvid boken men vi måste nog ta experter (Valpskolan!) till hjälp för att hitta rätt i djungeln. Hunden, valpen, är en hittehund men vem han eller hon är vet vi inte ännu: vi träffar på söndag, men jag är redan helt sprallig.