Kvartalsrapport, vad är detta, revisorsbloggen?

Nytt kvartal betyder kvartalsrapport och jag tittar i min läslista och undrar: var är alla böcker? Jisses så få det blivit, men OJ vad mycket bra. Det har ju nästan bara blivit små kärleksbomber senaste tiden. Jag skriver sonika allt** jag läst och betygsätter med kärlek, nja och håll er borta. Kanske inte så informativt, men hey - här är det jag som bestämmer vad som gångbart är.

Kronologiskt i alla fall, april, maj och juni.

* Rebecca - Daphne Du Maurier (kärlek)
* The Vanishing - Bentley Little (nja plus)
* Bellefleur - Joyce Carol Oates (oj så mycket kärlek)
* Koyoto och fjärilarna - Lennart Ramberg (håll er borta)
* The Wasp Factory - Iain Banks (nja plus)
* Ut och stjäla hästar - Per Pettersson (åh, kärlek)
* No one belongs here more than you - Miranda July (bästa ever, så mycket kärlek att det inte finns ord nog)
* Fjärilen från Tibet - CJ Håkansson (håll er borta)
* The Road - Cormac McCarthy (bästa ever, så mycket kärlek att det inte finns ord nog)
* Reglerna - Sara Mannheimer (måste läsa igen. Vacklar mellan kärlek och håll er borta)
* Människohamn - John Ajvide Lindqvist (oceaner av kärlek)
* Case Histories - Kate Atkinson (kärlek)
* Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn - Björn Sortland (åh, kärlek)

Åh! Ett finfint läsekvartal, och ett kvartal som varit finfint på alla andra sätt också. Nya vänner och mycket bus. Ibland är det finfint att vara jag.

** Skönlitt och färdigläst. Ovanligt många har lämnats åt sitt öda halvlästa, de ligger här omkring mig och undrar: varför inte jag? Tender is the night, Shantaram, Something Wicked This Way Comes... Jag stryker över ryggen och lugnar: snart är det er tid.

Ingen imperialism av min tid

Efter att ha försökt boka in några vänner på Twin Peaks-maraton i röda stugan (komplett med Douglasgranar, flanellskjortor/tweadkjolar, körsbärspaj och damn good coffee) men insett att det nog misslyckas - vi är nu framme i slutet av juni i almanackan utan att ha kunnat enas, och att ja, det är till stor del min kalender som är boven i dramat - är det inte utan ett förvånat hm jag läser följande i gårdagens* tidning: Sju av tio människor planerar hemmakvällar efter tv-programmen. Nio procent av männen är villiga att ändra tiden för sitt eget bröllop om det sammanfaller med VM-finalen i fotboll.

Jag konstaterar - utan att döma - att man styrs av olika saker. Själv har jag inte ens tv. Det var liksom ingen idé. Stor skärm där det visas nedladdat, köpt och hyrt däremot. Kollar ju gärna på tv, om jag får bestämma vad och när, själv. Konstaterar också att det tyder på galet dålig planering att först boka in den där vm-helgen. Det borde man väl veta - på ett ungefär långt i förväg? Är man tillräckligt intresserad för att byta dag kan man väl gå in på fifas (eller var det nu kan stå. JAG är inte intresserad nog för att veta) hemsida och kolla upp vilket år det är vm? Tycker jag.

I samma notis står att Nordiska museet ska undersöka svenskarnas nya folkliga traditioner och då särskilt de som skapas av tv. Melodifestivalen är en sådan sak. Hur påverkar melodifestivalen kläder, mat och umgänge med släkt och vänner? Det kan man svara på på deras hemsida. Att den engagerar är klart. Det ÄR ju det viktigaste under året, åtminstone verkar det så när man tar del av tidningarnas rapportering. Om just melodifestivalen och smak går diskussionens vågor höga hos Läser och funderar. Själv är jag inget fan. Tyckte det var mysigt när jag var yngre och det var en (1) kväll. Själva serieformatet gör att det är tröttsamt. Om det går att tävla i musik, däremot, det vet jag inte. Tycker bara inte det är intressant.

/Jessica

* Ja, gårdagens. Jag hinner inte ens läsa tidningen på rätt dag. Och alla som bokbloggar verkar läsa tusen böcker om dagen. Jag hinner inte ens blogga om de få jag läst (elva detta året). Till exempel The Sorrows of an american, som var så fin, så fin. Detta korta hinner jag i alla fall skriva om den: Läs!

EDIT: Jaha, efter flera minuters letande på Nordiska museets hemsida hittar jag frågeformuläret - och ser att den som inte tittar på melodifestivalen inte heller ska svara på frågorna. Så kollar du? Svara. Annars inte!

Tiden

I inlägget nedan skriver jag att det är tre veckor sedan vi kom hem. Det stämmer inte, upplyser min man mig om - det är bara drygt två. Tiden känns längre när allt är som vanligt. Men tiden borta? Trettiotre dagar i främmande land, eller länder som här var fallet. En månad som flög förbi, samtidigt som det fanns dagar där trettio mil på obefintliga vägar skulle tillryggaläggas: där kröp både tiden och vi, rent fysiskt men inte inte bokstavligt, fram.

Och så ibland detta:

En timme som flög fram, men som kommer stanna längre än de flesta andra timmar.

/Jessica