Om skönhet - Zadie Smith

Jag gillar smarta böcker. Konstigt vore det annars, jag gillar ju smarta människor också. Men böcker som ger sken av att vara smarta utan att vara det på riktigt, innerst inne, blir ganska torftiga i längden. Jag tror att Zadie Smith är en smart person, och därför gör det min lite besviken att Om skönhet bara uppvisar ett staplande av fakta, en namedropping av konstverk, författare, musiker, världshändelser utan att hon låter personerna i boken vara smarta. Hon skriver att de är det - men det bevisas aldrig.

Tvärtom är personerna i boken ibland så urbota idiotiska att jag skäms å deras vägna. Jag ser sällan komedier på film, av den anledningen att jag bara tycker det är jobbigt när människor gör bort sig. Humot av typen Fawlty Towers får mig att få ont i magen. Så långt hår det inte här, men det är på gränsen. Och det är inte en humoristisk bok, jag känner inte sympati för personernas aparta uppträdande, och det är inte roligt.

Om skönhet är en rafflande berättelse om mänsklig natur, mänskliga tillkortakommanden och det instängda livet i olika samhällsgrupperingar. Det hade kunnat vara en mycket, mycket bra bok. Alla ingredienser finns där och Smiths språk är stundom självlysande. På en gång experimenterande och konservativ. Men personerna blir platta, förutsägbara och ... korkade i sin akademiska frånvändhet. Den enda som jag får någon slags känsla för är de två döttrarna i de bägge familjerna, Zora och Victoria. Kanske för att de är författaren närmast i ålder och kön? Men samtidigt var White teeth så imponerande för att författaren där visade en enastående förmåga att gestalta personer som låg milsvitt från hennes egen person.

Om skönhet blir till sist tröttsam, när jag hade sådär åttio sidor kvar ville jag bara att den skulle ta slut. Om den varit 400 sidor i stället för nästan 600 hade den sannolikt varit bättre. Det är inte en roman som får mig att känna mig smart, snarare en som övertygar om att med tillgång till wikipedia kan alla verka kunniga om konst, litteratur och musik, ytligt kunniga. Då är det bättre att inte låtsas.

/Jessica

Om skönhet

Åh, har börjat läsa Zadie Smiths Om Skönhet, vet inte varför jag köpte på svenska, men som tur är så verkar det inte göra något för å så bra. Älskade White teeth när den kom, av någon anledning har jag hoppat över The autographed man men oj, Om skönhet. Så fin. Älskar hennes ton, hennes tempo, hennes detaljer, oväntade detaljer. Idag ville jag aldrig att pendeltåget skulle vara framme och så snart jag diskat och kanske bara plockat lite ska jag lägga mig och läsa, kanske hela natten.

Tog det som nog är ett av sommarens sista dopp i sjön idag. Kallt i vattnet, gåshud, men varmt på klippan. Där satt jag med Zadie en stund och torkade i solen. Sedan åkte jag hem och visade tomaterna lite tough love. Knippsade tjuvskott och allt ovan de tomater som bildats. Kånkade vatten och gav alla grönsakerna lite omtanke. Pelargonerna blommar som om de vore med i modeveckan, och den fortfarande höll på. Squashen växer så det knakar, mangolden skjuter nya blad. Och vid lillstugan grävde jag i somras ner en liten halvdöd krukros: idag blommade den med ett rosa leende. Ja, om inte detta är om skönhet så vet jag inte.

Måste skynda mig så jag får läsa.

/J