Spådam (tyvärr?) överflödig!

Både Helena och Magix tipsade mig i kommentarsfältet till inlägget nedan att jag skulle ta hjälp av en spådam för att hitta mina försvunna böcker. Helena förordade Aftonbladet och Magix Allers. Onekligen frestande, och nästa gång jag försnillar något kanske jag gört. Bara för att få se vad för svar jag får, alltså.

Men, efter ett idogt sökande, som inkluderade turer på både vind och källare och i stall utan framgång, så tänkte jag: om saker inte är på det förväntade stället kan man förvänta sig att de är någon annanstans. Således tittade jag i en låda märkt porslin och en märkt skor, utan framgång. Men så, i två märkta kontor fick jag napp. Bland diverse saker som säkert är trevliga att ha på ett kontor, men som kanske inte självklart hör dit (en Buddhastaty, ett rökelsekar, en slinga julgransljus och mina Tim Burton-actionfigurer, till exempel) skymtade jag både Mysteries of Winterthurn och Orbitór-trilogin, så väl som Buddenbrooks och en hel hög med kokböcker. Felmärkt låda, minsann!

Nu återstår bara att hitta igen det som verkligen hör till kontoret. Hm, den där lådan märkt julsaker är ju faktiskt misstänkt tung.

Ve och fasa!

Bokhyllan börjar så sakteliga fyllas på med böcker, och i och med detta inser jag att en kartong med böcker verkar ha försvunnit spårlöst. Hittills saknar jag till exempel Orbitór. Vänster vinge av Mircea Cărtărescu och Joyce Carol Oates Mysteries of Winterthurn, som var så svår att få tag på (ett antikvariat i Norrköping hade den, och jag fick leja flinka kompisar att införskaffa den åt mig), liksom ett par till. Om det är en boktjuv gratulerar jag till den goda smaken. Lite hoppas jag på att böckerna har fått agera utfyllnad i någon av de ännu ouppackade kartongerna, men de börjar så smått ta slut. Naturligtvis är jag nu övertygad om att min läsleda kan botas med just de här böckerna, och dem alena.

Upp till bevis

Okej. En sekunds research hade givit vid handen att Sleepy Hollow finns i den antologi jag har framför mig: American Gothic Tales, Joyce Carol Oates (red). Hade alltså inte behövt köpa, eftersom jag haft den här i min ägo i snart ett år. Mutter. Hade jag älskat novellen hade jag väl varit glad över att få en upplaga med bilder, men... bilderna är fula och novellen, som sagt inte så kul. Så nu är det upp till bevis, Joyce: är resten ett bättre urval?

Plockgodis

Först och främst: Idag firar vi naturligtvis Obamas valseger. Världen kan inte bli mer skrämmande än den varit de senaste åren. Jag hoppas att den i och med nattens resultat blir lite bättre.

Den egna horisonten sträcker sig inte långt bort. Efter att ha haft några fullspäckade dagar som inbegripit både möhippa, storstädning inför säljfotografering (det ser ut som ett shakerhem, och I like. Ska göra mitt yttersta för att nästa hus inte ska fyllas till brädden av allt möjligt. Det enda jag verkligen saknar är - surprise - mina dignande bokhyllor.), över dagen-besök i Skåne (tolv timmars bilåkande på en dag är för mycket, blurgh) och skräckhelg med bokcirkeln (det blev till sist verkligen skräckligt. Inte så mycket på grund av The Legend of Sleepy Hollow (Washington Irving)som var en puttrig liten historia med mycket miljö och lite skräck. Hur de ens lyckats göra en film av den är obegripligt. Naturligtvis var det spökhistorierna som bidrog till nackhår i givakt. Huga! Tur vi spelade ett fnittrigt parti Alias innan läggdags så värsta rysningarna försvann) ligger den här dagen helt tom framför mig.

Soffan, som jag sitter i, är dock inte tom. Bredvid mig ligger dagens äventyr: Senaste numret av Filter, viLÄSER som någon av cirkelpersonerna glömde, American Gothic Tales; Joyce Carol Oates (Red), A Case of Exploding Mangoes av Mohammed Hanif och Pappan och havet av Tove Jansson (present från bokcirklande Ka, man bockar!).

Jag tror jag ska läsa färdigt Filter först. Känns som en extrem lyx att ha tid att läsa ett magasin så fyllt från pärm till pärm. Mina tidningar ligger oftast strödda över huset, men nu - med det nya tömda hemmet - har jag fått välja ut vilka som fortfarande ska få vara inne. Och korgen på toa är bortplockad, där brukar det samlas en del lektyr. Eller nej, jag tror jag läser en novell eller två först. Sen Filter. Sen är det nog dags för lunch. Under lunchen kanske jag läser lite Mumin, eller kanske lite viLÄSER, sen kanske en novell och kvällen ägnas åt Hanif. Hur låter det?

Det där med balans

När jag kom till jobbet i morse låg det ett finfint usb-minne på mitt tangentbord. Ett usb-minne fulladdat med musik, två listor: Jessicas glada och Jessicas adrenalinkick. Löparspåret, here I come. Har peppat hela dagen, och lyssnat igenom båda listorna. Svårt sitta still då!

Kvällens andra aktivitet: läsa så ögonen blöder i Gravediggers Daughter av Joyce Carol Oates, nästa bokcirkelbok. Bästa bokcirkeln träffas på onsdag och jag har varit en dålig läsare. Eller - jag har läst 700 sidor vampyrtonårskärlek i stället. Hm. Jag vet ärligt talat inte hur det ska gå, det är inte direkt en sidvändare vi valt. Åh, förstå mig rätt: jag älskar JCO, men hon använder väldigt många ord. Fler ord per sida än de flesta andra.

Men åh! ingen bebloggning förrän efter mötet.

Pytt-i-panna-läsning

Jomen jag var ju sjuk (det har inte undgått någon förmodar jag) och lite vek. Men om man sover sisådär 22 timmar i sträck så vill inte hjärnan stänga av efter det. Då kan man försöka orka roa sig med att göra det jag gör helst, nämligen läsa. Det är enda fördelen med att vara sjuk. Med nödvändighet bara lätta böcker (sett i gram) så att de går att hålla dem upprätta trots feber och ajskap.

* Trollkarlens hatt av Tove Jansson. Men mamma, visst måste jag ha läst Muminböcker förut? Det är ju så bekant? Ett kärt återseende då. Och jag gillar, oj vad jag gillar. Ska genast ta mig an de nästkommande.

* Simtag av Jessika Berglund. Fin fast lite väl sprasmakad för den här mer ordrika Jessican. Dock perfekt sträckläsningsbok som samtidigt fick vara min fira in september-bok. Höstkallt vatten! Sista värmen på en klippa. Jo, fin. Och köttig i sin sparsmakhet.

* Fåglar i förorten Joar Tiberg. Minns ni när jag var på bibliotekets utförsäljning? Då slank den här med, mest för att den lovade Finnskogen som jag har speciella band till. Fina små vardagsbetraktelser om fåglar och livet. Och indien!

Men så när krafterna återkommit litegrann och armarna kändes starka nog återupptog jag förhållandet med Bella, Edward och Jacob. Och tjoff pang bom! Tre böcker tog det men NU med EN kvar är jag ju lika förälskad. Kanske inte i Edward eller Bella eller Jacob men i Meyer-land. Hade jag bara vant mig, eller var Eclipse bättre skriven än de föregående två? Var den något mindre könsrollsuppdelad (nja, kanske inte. Vid ett tillfälle när Bella varit med om hemskheter kommer hon hem och lagar pappans mat, innan hon åker igen. Och inte är det middag till dem båda utan genomgående "Charlies dinner". Läskigt.) Men oavsett detta som diskuterats till döddagar, och som vi alla är så medvetna om: my god vad jag längtar efter Breaking Dawn nu. Som dessutom hunnit komma ut i storpocket redan. Yay!

* Ingen bokmässa för mig, och jag är så jäkla ledsen för det. Det har varit lite mycket som de säger och det extremt tråkiga beslutet fattade jag i morse. Gråter lite över det. Men, det ger mig tid att faktiskt ha en möjlighet att hinna läsa Gravediggers Daughter av Joyce Carol Oates som är nästa bokcirkelbok. Och så kanske jag hinner med några snabbesök i Forks, dessutom. Fast det är i Göteborg jag vill vara - precis som ALLA andra. Bu för mogna beslut.

På kollo, med lite förhinder

Jag hade sedan länge planerat att första delen av första semesterveckan skulle bli ett eget, alldeles privat, läskollo. Inga planer om vad som skulle läsas hade gjorts utan reglerna "när andan faller på" (vilket väl är en icke-regel, om någon) och "tungt" (som i gram, inte i innehåll eftersom de tunga böckerna alltid förkastas till förmån för sånt som får plats i handväskan) var de enda kriterierna.

Igår så vinkade jag således bye-bye åt mannen (aka personen som annars riskerar störa mig med "men kan vi inte hitta påååååå något?") och inrättade mig i läsvänlig ställning i soffan, eftersom det vid tillfället såg ut att börja regna. Med Blonde av Joyce Carol Oates, eftersom den mer än väl faller in under kriteriet "tung" (till och med med prefixet "jätte-" och eftersom den ju faktiskt stått i hyllan ända sen jag lånade den av syster (som, om jag inte minns fel fått den av mig i julklapp? Jo, så är det: hon är Marilyn Monroe-fan och jag är, som alla som varit inne på bloggen mer än tre minuter vet, JCO-fan. Perfect match: om något hon älskar, av någon jag älskar: goodie för både givare och mottagare. Tänkte jag.). Nå, soffan var det, med den gråmulna himlen utanför. Tio minuter tog det innan jag somnat. Och vaknade av att solen lyste mig i ögonen. Ut med filt och bok, med andra ord. Med följde också en rastlöshet och en ovilja. Näe, efter åttio sidor, och kramp i armarna (tunga böcker ska läsas omgärdad av kuddar att stödja på. Inte på en tunn liten filt.) gav jag upp.

Gick in och letade nytt läsmaterial. Har börjat på och förkastat åtta inbundna olästa. Pockethyllan - varför ser den så mycket mer inbjudande ut? Så nu kastar jag min ena regel överbord och - för att andan föll på - läser Denise Minas Blodsarv. En lagompocket, en deckare. Jag förväntar mig ingenting av den. Läste Exil för några år sedan och tyckte den var ganska kass (hur Blodsarv hamnat i bokhyllan är alltså ett mysterium). Men med läslusten återfunnen kan jag således, två dagar för sent, inleda mitt kollo. Jag avser bryta det enbart för intag av föda och raska promenader. Kanske gräsklippning (även om det långa gräset gör att den tunna filten känns lite mjukare) och om det skulle inkomma en värmebölja ett dopp eller två. Sedan, när jag är tillbaka i den verklighet som säger till en att göra saker inte bara för ens egen skull så hoppas jag vara pigg och redo. Men inte förrän om ett par-tre dar. Då förhoppningsvis med rapport om lästa tegelstenar.

Bellefleur igen; slutrapport. Och så två påbörjade olikheter.

Jodå, Bellefleur (som alltså finns att köpa på Amazon - jag är dock glad att jag inte visste det ty mitt besök i Flen var så trevligt) höll hela vägen. Och längre än så - med några dagars distans (och fortfarande i ett förvåningens töcken över att den kunde vara så länge, att läsningen kunde ta så mycket tid) är den kvar, nästlar sig in. På R.O.O.M häromdagen såg jag Mathildes filtar, katterna strosar hemma i nytt magiskt skimmer, jag planerar att anlägga en damm i trädgården (och naturligtvis kalla den minkdammen). Melankoliska unga män påminner mig alla om Vernon. Och så vidare i all evighet. Bellefleur var en stor upplevelse. Joyce Carol Oates snåriga språk och säregna kommatering gör mig inget. Tvärtom. Av dem jag läst av JCO var den här den bästa. Hennes släktkrönika är så tätt vävd att det är magi att varje del står ut så tydligt. Och persongalleriet! JCO introducerar nya personer fram till tio sidor återstår. En big no-no, men naturligtvis klarar hon det. Och man vill lära känna alla bättre.

Jag har svårt att skriva om Bellefleur, vet inte om jag någonsin kommer kunna skriva annat än de kärleksbombningar ni redan fått er till livs. Jag har egentligen bara en sak att säga: Läs. Den är fantastisk.

Medan jag landar sticker jag emellan med två olikheter. Olika varandra, olika det jag vanligtvis läser och olika Bellefleur:

* Kyoto och fjärilarna och
* Busters öron

Joyce Carol Oates: Mysteriet med de svårfunna böckerna. A gothic saga?

Min Bellefleur-besatthet har inte mattats när de kvarvarande sidorna långsamt men ack så snabbt minskar i antal. Jag suger, suger, suger. Trots att jag vanligtvis tuggar snabbt och otåligt så tvingar jag mig att bara läsa lite i taget. Varje kapitel är en liten novell-liknande historia som likt lapparna i Matilde Bellefleurs (min favoritkaraktär) filtar bildar en berättelse.

Och visst var det ett litet äventyr att hitta Bellefleur, men det tar ju inte slut på sidan 538. Inte alls: Kvar finns A Bloodsmoor Romance, Mysteries of Winterthurn och My Heart Laid Bare. The Crosswicks Horror är dessutom på gång, och har så varit länge om jag förstår förtvivade fansistes rätt.

Men varför är de som är utkomna så svåra att få tag på? Mysteries of Winterthurn har jag nu hittat - och bokat - på ett antikvariat i Norrköping. De andra har jag ännu inte haft lika stor tur med. Inte ens My Heart Laid Bare som kom 1998 verkar finnas i mina vanliga vattenhål. Den finns på Bokus, men med den underliga infon att den skickas inom 26-40 arbetsdagar. Och nästan 300 spänn för en pocket? Vad sjutton betyder det?

Nä, jag är förstummad. Någon som vet något, som har någon information om någon av de här böckerna? Jag surfar rödögd efter info, och när jag får napp, när jag hittar snubblar orden över varandra: Lägg undan den, ge mig den, skicka den. Kosta vad det kosta vill. The Bellefleur curse? Jag tror jag vet.

The Poet

Germaine´s great-uncle Vernon, the poet, prematurely grizzly, sweet-faced, with the mismatched eyes that so delighted her (Vernon loved to squat before her, closing one eye and then the other, the blue eye, the brown eye, the blue eye, as the child gasped and muttered and waved her fists, sometimes shutting both her eyes in the excitement of the game, squealing with laughter that grew wilder as the game accelerated and the brown eye, the blue eye, the brown eye, the blue eye opened and shut more and more rapidly, until tears streamed down Vernon´s cheeks and were lost in his beard) was said, openly, with that Bellefleur “frankness” that caused so much grief, to be a disappointment to the family and especially to his father: not simply because he was evidently incapable of adding up a column of figures (something Bromwell had mastered at the age of two), or intelligently following family discussions on the perpetual subject of interest rates, debts, loans, mortgages, tenant farmers, investments, and the market prices of various Bellefleur commodities, and not even because as a slope-shouldered, absentminded, apologetic bachelor whose face resembled (as his niece Yolande affectionately said) a hunk of aged cheese, and whose shapeless clothes, so rarely changed, gave off an unfortunate odor of onions, stale sweat, solitude, befuddlement, rotting fruit (he thrust apple and pear cores into his pockets, orange rinds, banana skins, even half-eaten tomatoes, for he usually ate while on one of his walks, composing poetry in his head and then scribbling it down on slips of paper which he also thrust in his pockets, often not quite conscious of what he did), and– but how might it be expressed?–simple oddness, he was unlikely to marry into a prominent or prosperous family, and in fact unlikely to marry at all; but because of his essence, his soul, his very being.

Konsten att i en mening fånga allt viktigt om en människa, behärskar hon, Joyce Carol Oates. Imponerad blir jag. Ett vindlande som alltid, alltid hittar helt rätt. (Bellefleur sidan 153)

Lite bortskämd

Ja hej! Jag har inte glömt bort har bara haft lite fullt. När jag inte jobbat så har jag befunnit mig först på Manderley och sedan hos the Bellefleurs. Där är jag förresten fortfarande, och det tack vare ett synnerligen intressant beslök hos Langelets. Jodå, fint ska det helt vara.

Det sistnämnda besöket resulterade i en hel hög undersköna små vänner som ska fotodokumenteras inom kort. Teaser:

Gullivers resor, illustrerad från 30-talet
Wuthering heights
Alice in wonderland; en illustrerad osprättad från 1926 (tror jag) samt samma titel i penguin classic
Buddenbrooks; två delar fin-fin-fin, tygband
Kristin Lavransdotter - Kransen, Husfrun och Korset i tre separata band
Moby Dick i Penguin classic-utgåva
Brave new world i Penguin classic-utgåva
Kärlek i kolerans tid (jaja, det var en "helt vanlig" utgåva)
A christmas carol i band i rött och guld, illustrerad
Och Seven gothic tales (Av Isak Dinesen, eller rättare sagt Karen Blixen.)
Och så Bellefleur naturligtvis.

Och så säger de att man inte kan köpa lycka.

/Jessica