Spådam (tyvärr?) överflödig!

Både Helena och Magix tipsade mig i kommentarsfältet till inlägget nedan att jag skulle ta hjälp av en spådam för att hitta mina försvunna böcker. Helena förordade Aftonbladet och Magix Allers. Onekligen frestande, och nästa gång jag försnillar något kanske jag gört. Bara för att få se vad för svar jag får, alltså.

Men, efter ett idogt sökande, som inkluderade turer på både vind och källare och i stall utan framgång, så tänkte jag: om saker inte är på det förväntade stället kan man förvänta sig att de är någon annanstans. Således tittade jag i en låda märkt porslin och en märkt skor, utan framgång. Men så, i två märkta kontor fick jag napp. Bland diverse saker som säkert är trevliga att ha på ett kontor, men som kanske inte självklart hör dit (en Buddhastaty, ett rökelsekar, en slinga julgransljus och mina Tim Burton-actionfigurer, till exempel) skymtade jag både Mysteries of Winterthurn och Orbitór-trilogin, så väl som Buddenbrooks och en hel hög med kokböcker. Felmärkt låda, minsann!

Nu återstår bara att hitta igen det som verkligen hör till kontoret. Hm, den där lådan märkt julsaker är ju faktiskt misstänkt tung.

Ve och fasa!

Bokhyllan börjar så sakteliga fyllas på med böcker, och i och med detta inser jag att en kartong med böcker verkar ha försvunnit spårlöst. Hittills saknar jag till exempel Orbitór. Vänster vinge av Mircea Cărtărescu och Joyce Carol Oates Mysteries of Winterthurn, som var så svår att få tag på (ett antikvariat i Norrköping hade den, och jag fick leja flinka kompisar att införskaffa den åt mig), liksom ett par till. Om det är en boktjuv gratulerar jag till den goda smaken. Lite hoppas jag på att böckerna har fått agera utfyllnad i någon av de ännu ouppackade kartongerna, men de börjar så smått ta slut. Naturligtvis är jag nu övertygad om att min läsleda kan botas med just de här böckerna, och dem alena.

Nej men jag ändrar mig ju hela tiden. Första boken jag läser blir inte Mircea Cartarescu (sorry lat, inga specialtecken) utan "Första valpskolan" ety vi hoppas på tillökning. Helt förbluffade framför storköpets utbud av tuggleksaker och bitmojänger fick en liten tygknut (i rastafärger!) och en påser valpgodis "Puppy love", (hjärtformat!) följa med i korgen bredvid boken men vi måste nog ta experter (Valpskolan!) till hjälp för att hitta rätt i djungeln. Hunden, valpen, är en hittehund men vem han eller hon är vet vi inte ännu: vi träffar på söndag, men jag är redan helt sprallig.

Nyårsdag, eftermiddag

Jag vaknade, som vanligt, lite för tidigt i morse. Till skillnad från oftast när kalendern visar första januari var jag dock bara lite grusig: vi skålade i champagne på tolvslaget - som sig bör - men iförda mjukisbyxor alla fyra. Åtta minuter över midnatt återgick vi till Twin Peaks, det maraton vi så länge väntat på. Eller nu ljög jag: åtta minuter över midnatt förberedde vi hallon- och blåbärspaj med glass och damn good coffee. Det skulle ju varit körsbär naturligtvis, men det dög bra. Nån gång vid tvåsnåret somnade jag i soffan - de andra tre såg ett avsnitt till, jag gick och la mig. Och vaknade halv åtta när de andra fortfarande hade timmar av sömn framför sig. Jag gillar mina morgnar, och jag plockade upp Mircea Cărtărescus Orbitor. Vänster vinge som jag sett fram emot länge (böckerna jag planerat (detta ord jag är så bra på att ta till!) läsa låg i ett annat rum, men det gör inget). Några timmar i öst innan frukost - och mer Twin Peaks - var perfekt. Längtar till jag ska få återgå. Ett par avsnitt innan S och P var tvungna att åka. Igår när de kom bytte S om till the Log Lady och de hade tre ugglor som låter om man trycker dem på magen, jag hade rött nagellack. Favoritsaker med favoritmänniskor. Jag har för övrigt fortfarande mjukisbyxorna på mig.