Blade Runner och Do androids dream of electric sheep?

Bok: Do androids dream of electric sheep av Philip K dick
Film: Blade Runner av Ridley Scott (efter ovanstående bok)

Jag lovade mig själv dubbel feature, bok och film. Och så blev det, och nu med nästan två dygn i backspegeln så blir orden de här: jag kan inte, det är omöjligt, skriva om filmen Blade Runner och boken Do androids dream of electric sheep som om det skulle vara samma verk, eller sprugna ur samma fantasi. För det är de för olika.

Och därför kan jag nästan inte säga något alls om filmen eftersom det var först en stund in som jag kapitulerade och förstod att den här måste ses på egna premisser, ej som jämförelse med boken, eller ens i syfte att se hur de löst olika saker. För det har de inte - inte ens Blade Runner finns som begrepp i boken, inte replicants heller för den delen. Där finns i ställer filosofi och livsåskådning och begrundandet av olika värden. Större delen av boken går inte ut på att jaga replicants/andys utan på att beskriva skillnad mellan människa och humanoid, en skillnad som främst består i förmåga att känna empati. Philip K Dick beskriver till exempel skillnaden mellan flockdjur, som för sin överlevnad måste känna empati, och ensamjagande rovdjur som - för sin överlevnad - inte kan känna detsamma.

En scen är så lik i filmen som i boken att den känns igen, den där Rachael/Rachel ges empatitestet och hon får frågan om vad hon känner när hon ser en naken kvinna på en bild. Varpå hon ger svaret "Är det här testet för att se om jag är android eller homosexuell?" I filmen är dock bokens huvudpoäng borta: nämligen att det inte är moraliskt dubiöst att det är en naken kvinna, utan att hon är placerad på en björnfäll. Det är alltså det som en människa ska reagera med fasa på.

Jag älskade boken, och jag tror att jag kommer älska filmen när jag ger den en chans till, en chans att stå på egna ben, inte i skuggan av boken.

Min ordination? Läs och se! Eller kanske snarare se först och läs sedan, för en gångs skull kan det vara den bästa ordningen. Filmen är så snygg att det inte skadar att ha Darryl Hannah på näthinnan när man läser Pris och så vidare (trots att namnen är ganska ändrade är det tydligt vem som är vem).

/J

Do androids dream of electric sheep?

Livet känns härligt introvert, inget utanför stör. Gör också att dagarna går lite i ett töcken, ihop, utsmetat endast uppdelat av enstaka händelser. Var det idag eller igår solen sken, när badade vi, den där näbbmusen hur ser den livet? Stora frågor. En del får svar, en del glöms bort: A introducerar dagens fråga, men vi glömmer diskutera, jag har till och med glömt gårdagens fråga och glömt formulera dagens, jag läser, lämnar frågor och odjur i verkligheten för fantasi: Do androids dream of electric sheep? av Philip K Dick, kanske mest sann av allt. Känd för de flesta som Blade Runner, men filmen har jag inte sett. Halvvägs in i boken är jag helt frälst i alla fall, och filmen ska ses så snart sista sidan är läst.

/J