En modig liten Soricidae och en blodtörstig Felis catus: en sommarsaga

- Vad konstigt att Iris inte fångat några möss här, sa jag till A häromdagen, med förra sommarens eviga pip-pip-piiiip ringande i öronen. Då räddade jag livet på flera möss om dagen, hur mångas ångestskrik vi inte hörde vill jag inte tänka på.
För en liten stund sedan hoppade katten in genom fönstret, en duns följd av pip-pip-piiiiip. Jag kastade mig ut i köket, men såg inget annat än en förvirrad katt. Som snabbt hoppade ut genom fönstret igen. Konstigt, jag måste hört fel. Nästa gång hon kom in gick hon en vända och sedan: stel kropp, böjd nacke, tassen höjd. Bakom köksstolen fanns visst något. Och javisst där satt en liten näbbmus. Eller satt förresten, det här var en mus som inte tänkte låta sig fångas utan strid. Jag tog snabbt en tom jordgubbskartong och en teliaräkning och tänkte att det skulle bli en lätt match. Visade sig vara Houdini reinkarnerad. Den lilla musen bröt sig ut fem gånger innan jag insåg att jordgubbslåda + teliaräkning inte var starkt nog. Återstod handen. Och i samma ögonblick som jag undrade varför katten var så passiv högg hon. Ja, musen alltså. Små sylvassa tänder tuggade på min handflata. Med vindens hastighet förde jag henne i säkerhet bakom rabarberstånden. Nu hoppas jag bara att hon högg Iris i munngipan så att hon helt låter bli möss i fortsättningen. Den andra katten har förresten visat sig helt ointresserad. Hon vet att hennes mat serveras på tallrik och vattnet i vinglas. Hon vet att det bara är att lägga sig på mitt huvud så får hon mat. Hon är smart. Nu ligger i alla fall Iris bredvid mig i soffan. Och nog ser hon lite stukad ut?

/J