En kärleksförklaring

Det var ju inte så jättelänge sedan det var februari och alltså bokrea. I förra veckan kom ett paket från ad libris, för två veckor sedan också. I helgen var det marknad med stånd efter stånd med billiga fina böcker (en Moa Martinsson för fem spänn, en Nils Ferlins samlade för en tia, och så vidare). Detta har lett till att de relativt nyuppsatta bokhyllorna svämmar över på alla ledder. Så nu har det påbörjats ett provisoriskt staplande på bord och golv. Och jag gillar det. Alla andra högar (förutom kanske lövhögar i parker om hösten, fina torra lövhögar som man kan sparka lite försiktigt på - akta igelkottarna - när man är på väg till ett fik för att dricka varm choklad och himlen är hög och blå och andedräkten syns som dimma) ogillar jag starkt. Alla andra högar symboliserar oreda och måste tas tag i på ett väldigt osympatiskt sätt. Men bokhögar. Å, jag gillar. Såg Children of Men, den var bra, och det bästa var nästan Michael Caines hus. Bokhögar och urklipp. Jag vill också ha massa urklipp på alla väggar, men sätter jag upp något ser det bara stökigt ut. Bokhögar däremot. Det är fint, även när det är mina.

Jag gillar även doften av böcker. Gamla böckers doft lika mycket som nya. I ett av paketen från ad libris fanns bland annat Martina Lowdens Allt. Har bara bläddrat, men den verkar så fin, jättefin. Och den luktar så gott. Och jag gillar hur böcker känns när man håller dem. Vissa böcker som blivit lästa många gånger faller av sig själva upp på vissa sidor, men knaket när man för första gången öppnar en helt ny bok medför sådan förväntan. Japp, jag gillar böcker. Alltså den fysiska boken. Och då har jag inte ens börjat skriva om vad själva läsningen medför, för det är ju en helt annan historia. Att snirkla sig in i en berättelse överträffar nästan allt annat. Men idag är jag glad över mina böckers fysiska närvaro, för idag jobbar jag och har inte tid att läsa. Och ändå så vet jag att de finns där, en del nya, en del med sandkorn mellan sidorna och rödvinsfläckar. En del med ord i marginalen, en del lästa och sedan glömda. En del så bra att jag önskar jag hade kvar att läsa dem.

/J